2010/10/30

I fotspåren av Martin Luther King Jr

Bilden lånad från memphisflyer.com
Alla städer i USA - i princip utan undantag - har en Martin Luther King Jr Boulevard eller en Dr King Avenue eller liknande. Martin Luther King Jr blev den mest ledande gestalten för de svartas kamp för integration och medborgerliga rättigheter på 50- och 60-talet. Han fick Nobels fredspris 1964 och valdes till "Man of the Year" av tidskriften Time. Han var en talare av guds nåde och han trodde på icke-våldsprincipen.

Alla vet egentligen vilken lång kamp de svarta i USA fört sedan slaveriets dagar, men det är inte förrän vi reste runt i Georgia och Tennessee som vi faktiskt insåg verkligen hur starka motsättningarna var vid den här tiden och att södern i princip "stod i lågor". En kamp som eskalerade från 1955 när Rosa Parks vägrade lämna sin plats på bussen till en vit man. Massmöten hölls och civil olydnad i Gandhis anda användes, men givetvis blev det ändå mycket våld, dödande och bränder, framför allt när polisen ingrep.

Martin Luther King Jr mördades i april 1968 i Memphis Tennessee.


Vid vår resa började vi med att besöka The King Center i Atlanta. Här ligger MLK och hans hustru Coretta begravna i den vackra marmorsakrofagen med det fina citatet "Free at last, Free at last, Thank God almighty, I am free at last".

Här finns också utställningar och filmer om historien sedan 1600-talet och framåt, om kampen på 50- och 60-talet, rörande och upprörande foton, otaliga citat från hans tal.

Bredvid ligger Ebenezer Church där MLK var pastor och före honom var hans far pastor där. Kyrkan är fortfarande aktiv och bedriver bland annat mycket välgörenhetsarbete bland Atlantas fattiga.

I Memphis besökte vi Lorraine Hotel. Här på balkongen utanför rum 306 sköts MLK av James Earl Ray. Hotellet är i dag National Civil Rights Museum. Museet är ett av de mest välgjorda och genomtänkta museer vi har besökt. Vi inledde med att se filmen "The Witness from the Balcony of Room 306" en film som handlar om tiden innan mordet, men framför allt med intervju med den i dag enda levande person som stod bredvid när det hände. Filmen har också visats på svensk TV. (Länken ovan visar bara ett 2 minutersklipp av filmen, men resten finns också på Youtube.)

Utställningen är mycket rörande och visar utan några krusiduller den grymma tiden, med gott om bilder och filmer. Det var mer än jag som grät när vi gick ut från museet.

Mitt emot har även det hus där Ray stod när han sköt förvandlats till museum, här berättas historien om mördaren, rummen och badrummet i det sjaskiga hyresrummet står kvar och man kan läsa om rättegången mot honom.

Södern är fortfarande präglat av sin historia, det märks inte bara på de museer som finns över själva händelserna, utan även i allt annat. Vare sig det är historien om Elvis, om skivstudiorna, om musiken, om maten, så kommer man alltid tillbaka till det förflutna. Det är bra att gå vidare, men det är också nödvändigt att minnas.

(foton i det här inlägget: Viveca Söderberg)


2010/10/23

Hall of Fames



I USA är man duktig på att hylla sina hjältar. Det finns en oräknelig massa Hall of Fames. Dessutom ett antal Walk of Fames. Musik, teater, sport eller teknik kan vara grunden till dessa hyllningar. Vi har haft nöjet att besöka en del av de riktigt stora de sista åren. Rock'n Roll HoF i New York, som tyvärr redan är nerlagt, men finns kvar i Ohio. Country Music HoF i Nashville och nyöppnade NASCAR HoF i Charlotte. Alla tre inrymda i helt fantastiska anläggningar. Tusentals kvadratmeter stora byggnader med montrar fyllda med bl.a instrument, kläder, guldskivor och pokaler, affischer och fordon.


Det finns nästan alltid guidning med egna hörlurar som hjälper dig att ta till dig all information. Biosalonger, videofilmer, tv-spel och ljudanläggningar som höjer dina intryck. Det är alltid värt pengarna, men räkna alltid med att det tar minst ett par timmar att ta sig igenom museet. Jag och mina kompisar hängde sju timmar på NASCAR-museet. Av någon anledning är det ofta rätt korta öppningstider. Kanske 10-18 eller så. Så man bör vara där tidigt på dan för att inte bli stressad.
Som av en slump brukar det alltid finnas en snygg presentshop i jätteformat på slutet. Den kräver säkert en halvtimme av din tid, och en handfull dollar.
Välj en Hall of Fame till din favoritsport eller intresse och lägg in som ett heldagsnöje på din USA-resa.

2010/10/17

Chicago

Vi har inte själva varit i Chicago på en väldig massa år, men minns "The Windy City" som en vacker och spännande stad. Sydsvenskan publicerade en trevlig guide i helgen.

Dollarkursen

Med en dollarkurs på långt under 7 kronor igen, finns det ju bara ett gott råd. Köp en flygbiljett, boka några hotellrum och ge er iväg. Det har nog inte varit så här billigt på många år. Konjunkturen är dessutom fortfarande svag i USA. Prispress överallt, och minimal inflation. Konstant SALE i massor med butiker.


2010/10/16

Amerikansk öl



Ljusa Budwieser, Coors och Miller Light m.fl är ju inga öl som lämnar starka smakupplevelser efter sig. Men är goda att dricka iskalla i sommarvärmen. Men man skall inte förakta amerikanska bryggerier. Samuel Adams från Boston och Anchor Steam Beer från San Francisco finns ju numera på Systembolaget, så man kan prova dessa här hemma. De gör dessutom bra ifrån sig hos tidningarnas testpaneler.
På plats i USA kan man numera frossa i olika bryggeriers mästerverk. Yuengling är bara ett exempel som vi sprang på vår senaste resa. Fat Tire en annan. Save Our Shores från Abita en tredje. Numera har många krogar och pubar ett jättesortiment med både väldigt lokala och importerade öl. Vi hittade ställen som Capital Ale House med hundratals olika öl på både flaska, och på tapp. Man skall definitivt ta tillfället i akt och smaka på de lokala bryggeriernas produkter.


2010/10/12

Nashville/Memphis

En av de mest intressanta staterna i södra USA är Tennessee med sin musiktradition. Här ligger countrystaden Nashville  med bl.a Grand Ol' Opry där den här killen jobbar som "inkastare". Bluesens och rock'n'rollens mecka med bl.a Elvis Graceland heter helt klart Memphis.

Vagabond

Sveriges största resemagasin släpper en USA-special. Intresset för Amerikaresor verkar inte att minska. 79:- för en samlad reseguide känns inte dyrt. Pressbyrån Here I Come!

2010/10/04

Graceland och Sun Records i Memphis

Vi har precis kommit hem från en resa till bland annat Memphis och det främsta turistmålet där, är och förblir Elvis Presleys hem Graceland.


Som alltid när någons hem skall visas upp, speciellt när det inte är längre sedan Elvis dog att än väldigt många av oss fortfarande väl kommer ihåg händelsen, måste gränser sättas för att det skall kännas smakligt och inte alltför mycket inkräkta på det privata. Elvis efterlevande har klarat detta hyfsat bra. Jo, visst är där, inte en utan flera, souvenir-butiker och visst pumpas Elvis låtar ut över högtalarsystemet, men allt detta sker på andra sidan gatan, i ett jättestort besökscentrum som byggts upp för biljettförsäljningen, souvenir-shopping och restauranger, separerat från Graceland.
Vi valde en biljett som gav oss visning av Graceland, som hette så innan Elvis köpte det, tillträde till utställningarna av Elvis bilar och flygplan samt till ett par separata utställningar - just nu pågick en utställning om Elvis karriär i Hollywood och en om den historiska TV-sändningen av comeback-konserten 1968.


 (The Jungle Room)

Själva visningen av Graceland innebär att man bussas upp till byggnaden och går runt med ett head set med intalad guidning. Även Elvis dotter Lisa Marie talar i inspelningen om hur det var att bo på Graceland när hon var barn. Familjen har valt att inte visa ovanvåningen - som bland annat innehåller hans sovrum och den toalett där han avled - och det känns faktiskt lite skönt att de satt den gränsen. Vi såg undervåning, källarrummen, ytterligare ett par byggnader, trädgård/hästhagar, pool-område och så naturligtvis gravplatsen. Tiden har förstås stannat i huset med all lyxig 70-talsdesign och -färger. TV-rummet har tre TV-apparater för de stora kanalerna. För det hade nämligen USA:s president och då ville Elvis också ha det. Det mest berömda rummet är The Jungle Room. Som även användes till skivinspelningar. Ett litet styng av sorg kom över en när man såg bilder på Pricilla och Lisa Marie från en lycklig svunnen tid och också naturligtvis vid gravplatsen som fortfarande näst intill dagligen smyckas av fans från hela världen.





Ett besök på Sun Records var också självklart när man är i Memphis. Det var här Elvis steg in en dag till Sam Phillips och bad att få spela in en skiva. Phillips var lite tveksam till en början och det krävdes lite övertalning av den kvinnliga assistenten innan han ens ville ta sig tid att lyssna på grabben. Resten är förstås som man brukar säga historia. Elvis spelade bara in 20 låtar för Sun Records innan hans kontrakt såldes till RCA. Inte en så dålig affär som man kan tro, för köpeskillingen gjorde att Sun Records - som varit nära konkurs - kunde överleva och knyta till sig flera artister som blev riktigt stora, t ex Jerry Lee Lewis, Johnny Cash och BB King. Och - enligt guiden - Elvis fortsatte att komma till Sun Records på lediga stunder för att hänga och träffa gamla kompisar.



Delar av huset är nu butik, och museum. Lite härligt slitet, och vår guide spelar själv in Rockabilly-musik i den klassiska studion på kvällarna. Hit kommer idag både kommande stjärnor och en del etablerade storheter för att jobba på historisk mark.

2010/10/03

I-94:an i graven

Har uppdaterat avsnittet om Säkerhetskontroll och visum. Gröna I-94 som man under ett par decennier har fyllt i under flygningen är nu avskaffad. Det är elektroniska ESTA som har ersatt denna blankett. ESTA har ju funnits i några år, men fram till nu har båda varit i kraft parallellt.

Något som vi aldrig upplevt tidigare är att vi vid ankomsten till Atlanta fick gå igenom ytterligare en säkerhetskontroll fast vi inte skulle åka vidare med inrikesflyg, utan skulle stanna i Atlanta. I princip alltså en säkerhetskontroll för att "gå ut på gatan". Kanske var det narkotikakoll men man fick inget svar på sina frågor av den jäktade personalen.