New England

En trovärdig kopia.

Historia, hummer, natur och Kennedy

Det var här i Plymouth som Mayflower anlände 1620 och de första pilgrimerna från "gamla" England vadade i land i ett kallt decemberlandskap. Hälften av de som ankom dog av svält och kyla första vintern. Resten klarade sig och började bygga upp den första kolonin. Som de flesta vet firas den stora helgen Thanksgiving till minne av hur pilgrimerna fick hjälp av indianer att överleva.

4th of July.

Och det var i Boston som de inledande episoderna till amerikanska revolutionen – till exempel Boston Tea Party – inträffade. Revolutionen ledde så småningom till att tretton öststater förklarade sig självständiga från England och till att Declaration of Independence undertecknades den 4 juli 1776. Det är inte så konstigt att nationaldagen den 4 juli firas extra mycket i Boston.

Alla staterna i New England utom Vermont har kust och det sätter förstås sin prägel. Lobster (hummer) serveras överallt, alltid och på alla sätt du kan tänka dig. Vackra fyrar på karga klippöar finns det också gott om. Ett jättebra fotomotiv – ofta vita med rött tak, blå himmel och upprört hav runt om.

 

Vår hyrda Impala tittar fram från en av de täckta broarna.

Trumslagarpojkarna i Boston.

"Ströget" i Rockport. Mycket hantverk i stugorna.

New England - med sitt omväxlande klimat – funkar som semestermål nästan året runt. Här finns gott om skidorter, badorter i ett band längs hela kusten och höstarna är berömda för sitt milda klimat och en natur som skiftar i alla höstfärger. För alla som snyftat till "Broarna i Madison County" står ett par av de vackra täckta broarna - som det finns så många av i New England – förstås på "måste-se-listan".

Kennedyfamiljen är New Englands stolthet. De har fortfarande sitt sommarhus i Hyannis Port och i Boston finns John F Kennedy Library and Museum - ett besök rekommenderas.

Vi har gjort en tre veckor lång rundtur i New England med start och avslut i Boston. Massachusetts, Rhode Island och New Hampshire utforskades ordentligt, medan vi bara körde kort i Vermont och Connecticut.

Som en Waxholmsfärja på Siljan, fast i New England.

Stockbridges huvudgata är som en tidsmaskin 50 år tillbaka.

Massachusetts

Avstånden är inte så stora i New England och efter fyra dagar i Boston körde vi i sakta mak till Plymouth vid kusten söder om Boston. Hittade ett jättefint B&B i ett vitt clapboard house nere vid hamnen. I Plymounth finns en kopia av skeppet Mayflower – konsekvent nog kallat Mayflower II – som faktiskt kändes autentisk och hade kunniga guider i tidstypisk klädsel. Här finns också Plimoth Plantation som är en uppbyggd replika av hur man antar att pilgrimmernas första by såg ut. Överhuvudtaget kretsar mycket i New England kring just pilgrimmerna - många minnesmärken och museer och gator och samhällen med namn som är pilgrimmsrelaterade.

Vi gillade verkligen lilla Plymouth så vi stannade ytterligare en natt och körde över dagen ner till Cape Cod. Uppbackat av JFK har stora delar av halvön under 60-talet förvandlats till en marin skyddszon för våtlandskapet, sanddyner och skog. Här finns gott om cykelvägar och vandrarleder. Längst upp på halvön finns områdets mest kända stad Provincetown som är en populär och livlig "gay resort". 

A day on the beach.

A night of the beach.

Söder om Cape Code ligger öarna Martha's Vineyard och Nantucket Island dit det bara går att ta sig via färja eller flyg. Dessa öar var centrum för den omfattande valjakten på 1800-talet och blev med tiden välbärgade områden. I dag ligger här många lyxiga sommarboenden och det är numera fotojakt på val som gäller.

Något som vi mycket sett fram emot var att besöka Norman Rockwell-museet i Stockbridge. Vi är stora fans av hans teckningar och vi blev verkligen inte besvikna. Ett riktigt fint museum i fin miljö. Och orten Stockbridge var inte sämre med sin vackra Main Street med hotellet Red Lion Inn i centrum. Här satt vi i gungstolarna på hotellets veranda med paraplydrinkar i handen och såg solen gå ned.

Rhode Island

Färden gick vidare till Rhode Island – USAs minsta stat till ytan – och till vackra Newport, kanske mest känd för tennistävlingarna i US Open. Ett riktigt sightseeing-mecka som har allt - historiska byggnader som till exempel landets äldsta bibliotek och Fort Adams från mitten av 1800-talet, segelbåthamn och fyrar, massor av restauranger och uteliv. Det gamla varvs- och hamnområdet Bowen's Wharf är numera ett jättefint livligt butiks- och krogområde med massor av bra restauranger. 

Ett hus vid havet kan inte vara fel.

Ett fem kilometer långt promenadstråk – Cliff Walk - löper längs havet och klipporna. Förutom en härligt kärv natur är Cliff Walk dessutom en utmärkt utsiktsplats över the Gilded-Age Mansions som är de vansinningt extravaganta lyx-sommarhus som dåtidens grädda av miljonärer lät bygga i slutet av 1800-talet. Nästan inga av husen är i dag i privat ägo, utan förvaltas av olika stiftelser eller hyser förvaltningar. Det nästan mest spektakulära huset – the Breakers – är öppet för allmänheten. Huset byggdes av järnvägsmagnaten Vanderbilt och är ett fyravåningshus med 70 rum med alla den tidens moderniteter och finesser, som badkar med tre kranar. För kallt, varmt och salt vatten.

New Hampshire

"Live free or die" är New Hampshires motto. Staten var den första staten som förklarade sig självständig gentemot England och är fortfarande motståndare till allt för mycket central inblandning – inkomstskatten är väldigt låg och det finns ingen varuskatt – vilket förstås är bra för oss turister som vill shoppa.

Vi gjorde två helt underbara rundturer i New Hampshire. Den första kom till genom att vi glömde ändra stat i GPS:en och hamnade Newbury i New Hampshire i stället för Massachusetts. Visade sig snarast vara något att glädjas åt för området kring Lake Sunapee var fantastiskt med vackra byar och många täckta broar.

Tuff tuff.

Den andra turen som om möjligt var ännu häftigare gick till Mount Washington i norra New Hampshire. En rejäl sträcka för att komma dit men det är det värt. Innan vi började själva körningen uppför berget stannade vi vid berömda vackra Mount Washington Hotel, ett enormt hotell i spansk renässansstil som byggdes 1902. Vi marscherade helt sonika in, plåtade lite och köpte varsin kopp kaffe och en muffins och satte oss i de vita korgstolarna på den enorma verandan. Vi kände oss som kungar! Från verandan kunde man i fjärran se spåret upp för berget som det specialbyggda tåget går. 

På väg mot toppen på 2000 meters höjd.

Vi valde bilvägen upp till toppen istället. En helt sanslös serpentinväg som inte är asfalterad hela vägen. När man kommer över trädgränsen är utsikten oslagbar. Det är givetvis hastighetsbegränsning och vi stannade för att fotografera, men titta gärna när Travis Pastrana satte en rekordtid förra året.

Så här i efterhand förstår vi viket tur vi hade som hade strålande solsken hela vägen upp och ner igen. det är mycket ovanligt.

Fyra nya däck och full tank på 14 sekunder.

Långt innan vi åkte till New Hampshire hade vi bokat biljetter till NASCAR-tävlingarna i Loudon. I vanlig ordning var vi välkomna, och våra biljetter låg och väntade i ett handskrivet kuvert på biljettkontoret. Här känner man sig inte ensam. Minst 75 000 racefans på plats, men inget knuffande eller bråkande. Enda problemet var värmen. Flera timmar på en solig läktare en söndagseftermiddag tar hårt. Keps och mycket kallt vatten är räddningen.