Vårt flyg hem till Sverige gick vid 6-tiden på morgonen så vi fick stiga upp redan vid halv 4-tiden för att lämna hotellet vid 4. Och 4 var egentligen i senaste laget men vi räknade med att trafiken skulle vara obefintlig och att vi skulle hinna.
Direkt när vi kom ut i korridoren på tredje våningen kände vi båda en brandlukt, men ingen av oss kommenterade det. Det var som sagt tidigt och vi var väl inte säkra på om alla våra sinnen fungerade.
Väl nere i receptionen tog det oss ett tag att väcka portiern som sov. När han väl dök upp yrvaken och med håret på ända började han fumla med vår utcheckning. Det tog oss ett bra tag innan vi fick honom att förstå att vi hade betalt i förväg via hotels.com. Vi kände att tiden började rinna iväg och hade helt glömt allt om eventuell brandlukt när brandlarmet gick. Det larmet skulle kunna väcka döda i sina gravar. Först då började vi tänka på lukten vi känt och kände ett styng av skam för att vi inte sagt något.
Portiern släpper naturligtvis allt han har för händer. Men inte för att som vi trodde sätta igång någon utrymning, utan för att svärande försöka stänga av larmet. Hans modersmål var inte engelska men vi lyckades urskilja både svordomar och ilska över "the bloody alarm" i hans haranger. Det tar förstås inte mer än en minut innan oroliga hotellgäster börjar ringa ner, men han lugnar alla med att det är bara falsklarm och att de ska sova vidare!
Här börjar våra hjärnor gå på högvarv - ska vi säga något nu eller skall vi se till att bli utcheckade först. Tiden började verkligen gå ifrån oss. Inget vi är stolta över idag - att vi överhuvudtaget hade tankarna på att bli utcheckade först - men som något slags försvar var vi trötta, oroliga att missa flyget och portiern verkade ju säker på att det var falsklarm.
Vårt dilemma löste sig snabbt för gudskelov tog inte hotellgästerna honom på allvar. Folk i pyjamas och morgonrockar började välla in i receptionen. Varpå portiern börjar försöka fösa tillbaka dem upp på sina rum! Det var väldigt uppenbart att säkerhetsutbildning inte ingick i det hotellets baskrav för sina anställda.
Vi var vid det här laget utcheckade. Då hördes sirenerna från brandbilar. Mats rusade ut i garaget för han hade insett att om brandmännen kommer hit så kommer ingen att tillåtas gå in i hotellet igen, inte ens i garaget, innan de säkrat byggnaden. Han får ut bilen på gatan utanför hotellet, jag springer ut med väskorna - så gott man nu springer med två stora resekoffertar, två handbagage och en handväska. Vräker in allt i bagageutrymmet och far iväg på två hjul runt hörnan sekunden innan två gigantiska brandbilar bromsar in framför hotellet.
Kollade i de lokala tidningarna på nätet när vi kom hem, men det stod inget om något nedbrunnet hotell så troligen var det något elfel eller liknande som inte hann utbryta i riktig brand....
Detta är inte enda gången vi råkat ut för brandlarm. På fina designhotellet Hotel 57 i New York, ingående i Marriott-kedjan, satte brandlarmet igång tre nätter på rad på grund av pågående renovering. Här fanns dock högtalarsystem så att personalen kunde meddela falsk alarm direkt ut till alla rum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar