Det är tråkigt att leta försäkring

Definitivt inte det roligaste med reseplanering - men man kan ju inte blunda för hur viktigt det är med försäkring i USA.  Eftersom vi tackolov aldrig råkat ut för några allvarligare händelser och inte kunnat bedöma hur bra försäkringsgivaren agerar, är priset det enda vi kan jämföra.

Vi har nästan alltid valt Gouda, men efter att ha pratat med Europeiskas representanter vid Swansons resemässa i våras gjorde jag den här gången på nytt en jämförelse mellan bolagen. Bolagen har ungefär samma utbud. Ingen av bolagen har någon självrisk. Båda har 24-timmars assistens via sina larmcentraler i Köpenhamn. Priserna är i stort lika.

Men eftersom Gouda låter oss välja bort momenten Egendom (ingår både i vår hemförsäkring och i den försäkring som vi har genom vårt kortbolag) och Semestergaranti (ersättning för förlorade semesterdagar under semestern) och därigenom reducerar premien med 25 respektive 30-50 % så faller mitt val återigen på Gouda.

Vi har skrivit om försäkringar tidigare under Praktiska tips.

Drömsemester

Idag skriver Sydsvenskan om det som vi redan var säkra på. USA är de flestas ihållande resedrömland. Det finns så många andra spännande mål i världen, men man kommer ofta tillbaka till favoriter som New York, San Francisco eller Grand Canyon. Här på vår blogg kan du surfa runt och läsa om våra resor. Kommande eller redan gjorda. Kika på våra bilder och bli inspirerad.

Småvägar i USA

Det är vår plan att köra den sydligaste delen av Blue Ridge Parkway i nationalparken i Smoky Mountains i september och vi har förstås hittat en del information på nsp.gov som är den officiella hemsidan för USAs alla nationalparker.

Men när jag sökte vidare upptäckte jag att US Department of Transportation även har en sajt för Americas Scenic Byways.

Här finns all möjlig information om vackra små- och sidovägar som det kanske inte alltid står om på turistsajterna eller i broschyrerna. Vissa är väldigt kända som t ex Route 66 och andra är kanske inte ens så små eller undangömda, t ex the Strip i Las Vegas, men riktigt många är nog okända för de flesta USA-turister. Man kan dessutom skräddarsy sina egna informationsblad genom funktionen Print-n-Go där man kan välja vilken slags information man vill ha med.

Känns som om den här sajten kommer att bli en favorit för oss.

Att söka visum till USA

Hur söker man visum till USA och vad ytterligare måste vi tänka på?

Sverige omfattas av Visa Waiver-programmet som i princip betyder att svenska medborgare inte behöver visum till USA vid semester eller affärsbesök. Det inresetillstånd man får genom programmet gäller för 90 dagar från det man passerat gränsen.

Anledningen till att vi skriver "i princip" är att det finns en del andra obligatoriska ansökningar som måste göras och som till största delen tillkommit efter 9/11. Förändringar görs ständigt men detta är vad som gäller i dagsläget (april 2016).

1) Elektronisk ansökan om inresetillstånd måste göras via ESTA senast 72 timmar innan avresa. Längst upp till höger på startsidan kan man välja svenska som språk. Svaren man skriver in på frågorna måste dock vara på engelska. Avgiften för att ansöka är 14 USD och betalas med kort direkt på sajten. Bra att ha tillhands när man börjar är sitt pass, resebekräftelsen, adressen för första natten i USA, information om sin arbetsgivare (om någon) samt sitt kreditkort. Sen är det bara att köra igång!

En sak som man kan tänka på är att under Reseinformation/adress i USA ska man fylla i det hotell man kommer att bo på första natten. Men under avsnittet Kontaktinformation i USA så skriv inte in samma hotelladress eller någon hotelladress överhuvudtaget. Har du ingen person som är din kontakt i USA så skriv inget under detta avsnitt. För ner du sen eventuellt ska uppdatera informationen inför en ny resa så kan du nämligen inte ändra Kontaktinformation, endast Reseinformation. Det innebär att det står - som exempel - en adress i Kalifornien i reseinformation, dit du ska på din nya resa, medan det står en kontaktinfo i Washington DC, där du kanske var på din förra resa. Har aldrig hört att någon blir nekad inresetillstånd på grund av det, men det är alltid bäst att se till att informationen man lämnar är 100 % korrekt.

Inresetillståndet är giltigt i två år, vilket innebär att vid nästa resa inom en tvåårsperiod behöver man bara logga in med sitt tillståndsnummer och uppdatera datum, flightnr och uppgift om adress för första natten i USA. ESTA har börjat maila ut en påminnelse 30 dagar innan inresetillståndet löper ut.

2) Advanced Passager Information (APIS) måste inrapporteras in i förväg. Vanligen gör resebolagen detta, annars kan man själv logga in på flygbolagets hemsida och rapportera. Skall vara inrapporterat senast i samband med incheckningen.

3) Har du inget maskinläsbart pass med inbyggt chip så byt ut det mot ett nyare.

Själva gränspasseringen är för det mesta en ganska långdragen historia där alla skall fotograferas och lämna fingeravtryck. Tulldeklarationsblanketten som delats ut på planet skall lämnas in när gränspasseringen är avklarad.

Vi har skrivit det tidigare flera gånger men här kommer det igen: Googlar ni t ex "visum USA" så kommer massor av aktörer upp som erbjuder sig att fixa visum åt er. De flesta är nog helt seriösa, men det är en onödig kostnad. Det är jättelätt att själv söka på ESTA-länken ovan. Och det kostar 14 USD jämfört med minst 50 USD som ni får betala om någon annan ska göra det åt er.

Fråga om att gifta sig i Las Vegas

Vilka dokument behöver vi ta med oss till USA och hur fungerar det praktiskt i Las Vegas?

Vi började med att kontakta skattemyndigheten här hemma där vi fick en hel del information. De berättade att vi skulle ha personbevis och hindersprövningsbevis på engelska med oss. Skattemyndigheten utfärdar dessa på engelska så man behöver inte anlita översättare. Vad som betonades var att det tydligt skall framgå att eventuellt tidigare äktenskap är upplöst.

Väl på plats i Las Vegas måste ni uppsöka Clark County Court House för att få ett amerikanskt äktenskapscertifikat.

På Clark County Court House är det inslussning på löpande band av vaktmästare som står utanför. och som också hjälper er med de blanketter som skall fyllas i. Väntetiden är inte särskilt lång innan man kommer fram till en administratör som upprättar det amerikanska äktenskapscertifikatet med era hindersprövningsbevis som grund. Kolla noga de utkast som ni får titta på innan det slutliga dokumentet skrivs ut. Det är ofta felskrivningar. Ni får erbjudande om notarisering av dokumentet till en extrakostnad. Är lite osäker på om detta behövs, kanske är det så att det skiljer sig mellan vigselförrättarna om de vill se notariserade dokument. Om ni inte vet i förväg om det behövs, så är det idé att betala den extrakostnaden för att vara på säkra sidan.

Det marriage certificate som ni får efter vigseln måste sändas in till skattemyndigheten när ni kommer hem (vidimerad kopia) annars är inte äktenskapet giltigt i Sverige.


 

Lärdom från Santa Monica: Lita på din instinkt och inte på portiern!

I vintras bodde vi på trestjärniga Ocean View Hotel i Santa Monica. Tre stjärnor var nog i överkant. Hotellet hade sett sina bästa dagar - vi valde det mest för att det låg invid havet - och det hade även portiern.

Vårt flyg hem till Sverige gick vid 6-tiden på morgonen så vi fick stiga upp redan vid halv 4-tiden för att lämna hotellet vid 4. Och 4 var egentligen i senaste laget men vi räknade med att trafiken skulle vara obefintlig och att vi skulle hinna.

Direkt när vi kom ut i korridoren på tredje våningen kände vi båda en brandlukt, men ingen av oss kommenterade det. Det var som sagt tidigt och vi var väl inte säkra på om alla våra sinnen fungerade.

Väl nere i receptionen tog det oss ett tag att väcka portiern som sov. När han väl dök upp yrvaken och med håret på ända började han fumla med vår utcheckning. Det tog oss ett bra tag innan vi fick honom att förstå att vi hade betalt i förväg via hotels.com. Vi kände att tiden började rinna iväg och hade helt glömt allt om eventuell brandlukt när brandlarmet gick. Det larmet skulle kunna väcka döda i sina gravar. Först då började vi tänka på lukten vi känt och kände ett styng av skam för att vi inte sagt något.

Portiern släpper naturligtvis allt han har för händer. Men inte för att som vi trodde sätta igång någon utrymning, utan för att svärande försöka stänga av larmet. Hans modersmål var inte engelska men vi lyckades urskilja både svordomar och ilska över "the bloody alarm" i hans haranger. Det tar förstås inte mer än en minut innan oroliga hotellgäster börjar ringa ner, men han lugnar alla med att det är bara falsklarm och att de ska sova vidare!

Här börjar våra hjärnor gå på högvarv - ska vi säga något nu eller skall vi se till att bli utcheckade först. Tiden började verkligen gå ifrån oss. Inget vi är stolta över idag - att vi överhuvudtaget hade tankarna på att bli utcheckade först - men som något slags försvar var vi trötta, oroliga att missa flyget och portiern verkade ju säker på att det var falsklarm.

Vårt dilemma löste sig snabbt för gudskelov tog inte hotellgästerna honom på allvar. Folk i pyjamas och morgonrockar började välla in i receptionen. Varpå portiern börjar försöka fösa tillbaka dem upp på sina rum! Det var väldigt uppenbart att säkerhetsutbildning inte ingick i det hotellets baskrav för sina anställda.

Vi var vid det här laget utcheckade. Då hördes sirenerna från brandbilar. Mats rusade ut i garaget för han hade insett att om brandmännen kommer hit så kommer ingen att tillåtas gå in i hotellet igen, inte ens i garaget, innan de säkrat byggnaden. Han får ut bilen på gatan utanför hotellet, jag springer ut med väskorna - så gott man nu springer med två stora resekoffertar, två handbagage och en handväska. Vräker in allt i bagageutrymmet och far iväg på två hjul runt hörnan sekunden innan två gigantiska brandbilar bromsar in framför hotellet.

Kollade i de lokala tidningarna på nätet när vi kom hem, men det stod inget om något nedbrunnet hotell så troligen var det något elfel eller liknande som inte hann utbryta i riktig brand....

Detta är inte enda gången vi råkat ut för brandlarm. På fina designhotellet Hotel 57 i New York, ingående i Marriott-kedjan, satte brandlarmet igång tre nätter på rad på grund av pågående renovering. Här fanns dock högtalarsystem så att personalen kunde meddela falsk alarm direkt ut till alla rum.

Frågor om Pacific Highway 1

Den här frågan har återkommit flera gånger.

Vi ska åka längs Pacific Highway 1 och behöver lite tips

För enkel resa från till exempel San Fransisco och ner till San Diego behöver ni minimum 3-4 dagar på er. Vägen är slingrig och backig och hastigheterna ligger på ca 70-80 km/h. I fall ni ska tillbaka till startpunkten så kan man alltid ta den snabbare motorvägen som går öster om highway 1. Tänk på att inte hasta fram, det är alltid längre än vad man tänkt sig och det finns massor av ställen att stanna på vägen. Man hinner inte mer än ut ur storstaden förrän naturen ändras. Vid varje vik eller kurva tror man att "vackrare än så här kan det inte bli", men runt varje berg är naturen bara ännu mer häftig.

Monterey (14 mil söder om San Fransisco) är värt ett besök. Sitt på bryggorna och ät den typiska krabbsoppan i bröd och kolla in sjölejonen/sälarna som leker runt omkring bryggpålarna. Härifrån utgår valsafari-båtar. Kallt och blött men vissa perioder ges val-garanti. I närområdet finns en utmärkt vägslinga längs havet som heter 17-mile drive som verkligen kan rekommenderas.

Längs hela kusten finns gamla spanska missionärsstationer från 1600- och 1700-talen med Santa Barbara Mission som det kanske allra finaste.

Utanför San Simeon ligger Hearst Castle som är tidningskungen William Randolph Hearst fantastiska husbygge som han jobbade med i över 40 år och som verkligen är spektakulärt. Missa inte det. I närheten övernattade vi på ett motell som låg alldeles ute vid havet. Havsutsikt och havets dånande hela natten. De tände eldar i  stora lerugnar och tillsammans med ljudet från havet blev det ett av våra bästa USA-minnen någonsin.

Närmare LA rekommenderas stopp i Santa Barbara - kallas ibland amerikanska Rivieran. Någon minut utanför ligger vindistriktet Santa Ynez Valley samt indianreservatet Chumash. Inte långt från Santa Barbara (dock inne i landet) ligger Solvang en stad med ursprung i danska immigranter och med många "danska inslag".

Strax norr om LA ligger Santa Monica med sin "sydengelska" pir med restauranger, butiker och tivoli. Detta är också ändstationen för Route 66. Santa Monica bjuder på bra shopping på Third Street Promenad.

Längs hela Los Angeles kust ligger badstränderna - Zuma Beach, Malibu Laggon, Venice Beach, Manhattan Beach, Hermosa Beach etc. Vi har inte varit på alla men två kontraster kan rekommenderas, nämligen Malibu Beach och Venice Beach. Venice har förstås mer liv och mer att titta på, medan Malibu är mer att sitta ute på piren och njuta av god mat och sol och försöka se exklusiv ut.

Har ni gott om tid så ta en tur ut till Catalina Island eller åk på valsafari. Vardera tar en heldag i anspråk.

Fortsätter ni söderut från Los Angeles mot San Diego är surfkulturen ännu mer påtaglig. Här finns många vackra samhällen som är mer eller mindre uppbyggda kring surfing, till exempel Del Mar, La Jolla och Pacific Beach. Om man nu inte känner för att själv kasta sig ut bland vågorna så är det nästan lika kul att sitta på en uteservering och kolla in dem när de ligger och väntar på nästa våg. Om ni känner för att köra ännu längre söderut och passera mexikanska gränsen så är det ganska smidigt på ditvägen. Allt ni behöver göra är att fylla i ett Mexican Tourist Card vid gränsen. Däremot är det striktare kontroll på vägen tillbaka till USA så tänk på att ha pass och visumhandlingar med - vid osäkerhet kolla med mexikanska konsulatet här hemma innan ni åker från Sverige.

Kolla våra inlägg här på bloggen om t ex San Fransisco, Hearst Castle, Highway 1 och Los Angeles/San Diego för mer information och länkar till alla sajter.

Route 66 på två hjul

Det finns ju många sätt att färdas i USA. Motorcykel är definitivt ett av dem. Vi är nog rätt många som funderat på att tuffa fram på Route 66 från Chicago till Los Angeles på en Harley-Davidson. Omoderna men lättkörda maskiner passar nog rätt bra på den vägen. Vill man inte fixa allt själv med att hyra hoj, eller skeppa över sin egen kan man köpa färdiga resor av MC-Traveller. Inte billigt, men praktiskt. Bilden ovan tog jag på ett café längs 66:an. Besökare från hela världen är ingen överdrift. Det här är fortfarande vägarnas väg.

Bra artikel i HD

Letade efter info om Peabody-ankorna och råkade då stöta på den här artikeln från HD (Helsingborgs Dagblad). Artikeln heter "Memphis - mer än bara Elvis" och är visserligen från 2007 men kul och välskrivet om The Home of the Blues.

Memphis - mer än bara Elvis

Peabody Hotel i Memphis

Vi beslöt oss för att boka en natt på klassiska Peabody Hotel i Memphis i september. Hotellet är fyrstjärnigt och ligger egentligen klart i överkant vad vi brukar spendera på hotellrum när vi reser runt (1 872 per natt för standarddubbelrum), men vi får väl helt enkelt kompensera sen med några billiga motellrum.

Det ursprungliga Peabody Hotel öppnades 1869. På sin nuvarande plats har hotellet funnits sedan 1925 och de levande ankorna som promenerar genom hotellets lobby två gånger varje dag har en historia som går tillbaka till 1933.

Bilden ovan har vi tagit från hotellets egen hemsida. En recension samt lite mer om ankornas historia inklusive egna bilder kommer förstås när vi kommit hem.

Florida - även för den som inte prioriterar sol och bad

Solskensstaten är smeknamnet på Florida och det får en onekligen att tänka på vita stränder, sol och bad. Men Florida är så mycket mer.

Se vår nygjorda sida om Florida.