Vackra Tennesse har en unik historia på många områden, men framför allt är det nog musiken man tänker på och då kanske främst Nashville och Memphis.
Enligt de kunniga ligger musikrötterna just i den unika historien; de tidiga nybyggarna hade förstås sin musik och sina instrument med sig från gamla världen, men djupast ligger nog rötterna i den musik som slavarna hade med sig och mixen med den vita musiken blev till något som man inte någonsin hört förut - country, blues, gospel, rock, rhythm and blues.
NASHVILLE
Downtown sjuder av liv. State Capitol ståtar högst upp på en kulle och de flesta sevärdheter ligger inom promenadavstånd. Här finns t ex Parthenon, som är en skala 1:1 exakt kopia av originalet i Aten och som urprungligen byggdes till Tennessee Centennial Exposition 1897.
I Downtown ligger också Country Music Hall of Fame, inrymt i en relativt nybyggd rotunda. Lite dåliga öppettider, men absolut värt ett besök. Här kan man lära sig om skillnaderna mellan de olika country-varianterna bluegrass, cajun, rockabilly, honky-tonk. Här kan man lära sig om Hank Williams korta karriär i en riktigt bra permanent utställning. Här finns en enorm samling av de största stjärnornas tillhörigheter - scenkläder, instrument, bilar, utkast till texter - och information om deras ibland tragiska levnadsöden. Men framför allt spelas det mycket musik och på TV-monitors rullar gamla TV-program från 50-, 60- och 70-talen med framträdanden av väldigt unga Dolly, Johnny, Hank och andra.
Grand Ole Opry flyttade 1974 två mil öster om Nashville från anrika Ryman Auditorium inne i centrum till Music Valley. Lite synd tycker vi, eftersom "Världens längst pågående radioprogram" sänts från Ryman Auditorium sedan 1931 och Music Valley inte har någon charm överhuvudtaget utan mest är ett jättelikt shoppingområde med nedslitna sunkiga butiker och restauranger.
När vi var i Nashville var emellertid hela detta område stängt på grund av the Cumberland Rivers översvämningar som orsakat stora skador. Naturligtvis tråkigt för Nashville men bra för oss, för det innebar att den föreställning på Grand Ole Opry som vi köpt biljetter till flyttades till Ryman Auditorium och vi fick verkligen en kanonkväll där. Vi hade köpt vanliga kvällsbiljetter med "blandade artister" till ett sansat pris. Så det blev verkligen en överraskning när Dolly Parton i slutet av showen dök upp som gästartist. Hon är ju en världsstjärna och väldigt älskad i USA, publiken blev fullständigt vilda när hon kom upp på scenen.
The District i Downtown är det närmaste man kommer en stadskärna i Nashville. Området var - som på så många andra ställen i USA - helt nedgånget och restaurerades på 80-talet. Huvudgatan Broadway är kantad av restauranger, butiker, barer och framför allt av musikklubbar där många stjärnor har upptäckts. Det spelas country överallt och många förhoppningsfulla spelar ute på gatan i hopp om att bli upptäckta. Gott om hästdroskor om man vill uppleva staden på det sättet.
Tjugo minuter sydväst om Nashville ligger Belle Meade Plantation. Belle Meade byggdes i mitten av 1800-talet och var en gång den största plantagen i den här delen av Tennessee, som dock inte levde på bomulls- eller tobaksodlingar som de flesta andra, utan på att föda upp galopphästar. Tydligen har fortfarande många av dagens bästa galopphästar anor från Belle Meades berömda hästar. Vi gick en visning av huset med guide i tidstypisk klädsel. Här finns också en slavstuga från 1831 - överhuvudtaget märker man hela tiden att södern fortfarande på många sätt är påverkat av sin tragiska historia, både när det gäller slaveriet och när det gäller de svartas kamp för rättigheter främst under 1960-talet.
Är man historiskt intresserad kan även ett besök på The Hermitage rekommenderas. Landets sjunde president Andrew Jackson bodde på det här godset och interiören ser fortfarande ut som den gjorde på hans tid.
MEMPHIS
Den största staden i Tennessee och ligger vid Mississippi-floden, där det fortfarande fraktas oerhörda mängder gods. På bilden här under pressar en bogserbåt ett antal kol-lastade pråmar framför sig. Glaspyramiden i bakgrunden är inte en kopia på ett Las Vegas-hotel, utan en basketarena. Tyvärr tom eftersom det inte rymdes tillräckligt med lyxloger i den, så nu spelar man i en nybyggd arena mitt i stan i stället. Precis som Nashville är ju Memphis synonymt med musik, men medan countryn dominerar i Nashville är det blues och rock'n'roll som dominerar i Memphis. Och det är förstås stadens son Elvis Presley (även om han faktiskt är född i delstaten Mississippi) som är the King. Graceland och Sun Records, där Elvis spelade in sin första skiva, har vi skrivit om i ett inlägg tidigare och båda är naturligtvis ett måste om man besöker Memphis.
Nöjeslivet i Memphis är fokuserat kring Beale Street. Här har den svarta kulturen sitt centrum och här ligger t ex B.B King's blues club. Här åt vi en av de bästa måltiderna på hela vår resa medan vi lyssnade på lokala blues-band. Populärt och trångt och det var lite pyssel innan vi fick ett bord, men det var det värt.
Beale Street hade sin glansperiod under 1920-talet med nattklubbar, scener, restauranger, affärer, pantbutiker och musik parallellt med spel, sprit, prostitution, mord och voodoo - allt enligt Beale Streets egen hemsida som bra och livligt beskriver gatans historia. Området förföll därefter och har rustats upp och är nu ett pulserande nöjesdistrikt. Spelklubbar och restauranger dominerar, men här finns också t ex affären A. Schwab's Dry Goods Store som legat här sedan 1876 och vars devis är "if we don't have it, you don't need it".
Vi besökte givetvis även Memphis Rock-N-Soul Museum inte så stort, men här berättas om musikens födelse, om pionjärerna och om de ras- och sociala barriärer som fanns. Mitt emot ligger Gibson Guitars fabrik som vi tyvärr inte hann med.
När vi var i Memphis upplevde staden det varmaste septembervädret på 150 år - 36-37 grader. Vi åkte en tur på Mississippi-floden med Memphis River Boats som har båtar byggda att se ut som gammaldags hjulångare. Att i sakta mak glida fram över floden med solskydd svalkade åtminstone lite grann. En bra guide som livligt berättade om stans historia och om vad vi såg.
Memphis är för evigt förknippad med Martin Luther King Jr som mördades utanför rum 306 på Lorraine Motel den 4 april 1968. Motellet är sig likt utvändigt, med bl.a två bilar liknande de som stod där den där eftermiddagen för 42 år sedan. Men huset inrymmer i dag National Civil Rights Museum och ett besök där kan verkligen rekommenderas. Vi kommer så småningom att göra ett eget inlägg om nobelpristagaren Martin Luther King Jr och om hur mycket han betytt för de svartas kamp för sina rättigheter.
För att hålla kostnaderna på en rimlig nivå bor vi oftast på medelklasshotell och motell, som nästan alltid håller alldeles utmärkt standard. I Memphis valde vi dock att bo två nätter på berömda Peabody Hotel, inte för att det är ett lyxigt hotell, även om det naturligtvis var trevligt, utan på grund av de berömda Peabody-ankorna som varje dag kl 11 under stort ståhej ledsagas på en röd matta från the Duck Chambers på hotellets tak ner till fontänen i hotellets foajé och sedan tillbaka igen klockan 17. Ankorna sköts av en man med den osannolika titeln Duck Master och redan en halvtimme innan ankorna skall ledsagas fram eller tillbaka samlas hotellgäster och andra nyfikna för att beskåda händelsen.
Bakgrunden lär vara att hotellets ägare en kväll 1933 kom tillbaka till Peabody med sina vänner efter en jakt. Jakten hade kombinerats med ett rejält intag av whiskey. Vännerna roade sig med att placera sina levande betesankor i hotellets fontän innan de gick och la sig. Till deras förvåning var ankorna kvar morgonen därpå och hade förstås väckt ordentligt med uppmärksamhet. Så sedan 1933 har det varit en tradition på hotellet att varje dag låta ankor promenera ner till fontänen.(foto Peabodyankorna: Viveca Söderberg)
