Grand Ole Opry flyttas hem

Fick ett mail i morse att föreställning vi skall se den 18 september på Grand Ole Opry är flyttad till Ryman Auditorium i centrala Nashville på grund av nya översvämningar i norra Nashville där det nybyggda huset ligger.

Vi klagar inte - det är förstås synd om människorna som drabbats - Ryman Auditorium är dessutom den byggnad varifrån Grand Ole Opry sändes mellan 1943 och 1974 så det här blir minst lika häftigt. Vi hamnar på klassisk och torr mark.

Nashville och Tennessee drabbades av stora översvämningar i maj i år med 20-30 dödsfall rapporterade och nu har tydligen ett nytt oväder i går med häftigt regn gjort att floderna återigen svämmat över.

Hyrbil i USA kan kosta skjortan

Sydsvenskan har en artikel idag om vikten av att vara rätt försäkrad när man hyr bil i USA.

Det är ju något vi har skrivit om tidigare, men det kan inte sägas för ofta - teckna tilläggsförsäkring för det fall du råkar skada någon i trafiken samt även för eventuella rättegångskostnader. En del andra försäkringar som hyrbilsfirman erbjuder dig kan det vara att du redan har genom andra försäkringar så se över ditt försäkringsskydd innan du åker iväg.

Motormännen har en jättebra sammanställning som det kan vara all idé att läsa igenom och kanske ta med sig. Där framgår också vad de olika försäkringarna heter på engelska.

Det kan kosta lite, men tanken på vad det kan kosta om man inte är rätt försäkrad gör att man inser att det är en nödvändig utgift.

Vi gillar eBilhyra!

Vi har redan slagit ett slag för eBilhyra, men nu har de bevisat att de inte bara har de bästa priserna, utan också kanonbra service.

Vi hyrde den här Toyotan när vi var i New York i juni 2009 för att köra ner till Washington DC. Vi hyrde samtidigt en bizz för att smidigt ta oss igenom alla vägtullar och kostnaden för tullarna betalade vi med kort när vi lämnade tillbaka bilen.

Häromveckan - mer än ett år senare - fick vi ett brev från Alamo (som är den biluthyrare eBilhyra valde att lägga oss på) att vi tydligen lyckats passera en vägtull utan att bizzen registrerades. Alamo ville nu att vi skulle fylla i namn, kreditkortsnummer, giltighetstid på kortet samt underteckna på ett papper och skicka dem med post för att de skulle kunna dra dessa 12 dollar (2 dollar vägtull och 10 dollar administrationsavgift).

Att skriva sitt kreditkortsnummer och sin namnteckning och skicka iväg gjorde att varningsklockor ringde förstås. Lite irriterade blev vi ju även på att detta skulle dyka upp efter så lång tid, men tänkte naturligtvis inte bestrida kostnaden som sådan.

Mailade eBilhyra och berättade om brevet och sa att om vi skall betala så tänkte vi betala via eBilhyra och inte genom att skicka våra kreditkortsuppgifter i ett brev. Vi fick svar i princip direkt att de skulle kolla upp ärendet och så häromdagen fick vi ett mail att Alamo nu bekräftar att de har betalt avgiften och inte tänkte förfölja oss längre!

Vi fortsätter att anlita eBilhyra!

Reseguider

När det gäller planering så ligger vi nog någonstans mitt emellan "boka biljetten on-line och kasta sig ut" och "planera varje rutt, varje besök och varje övernattning".

Vi har alltid ankomsthotellet bokat (för övrigt nödvändigt när man söker om visum), hyrbilen redo och rutten någorlunda klar för oss, men oftast inget mer därutöver.

Däremot gillar jag att läsa på om resmålen och att - med risk för att låta tråkig - göra en slags "initiary" med bra-att-ha-info som adresser, påminnelser och liknande för att resan inte bara ska innehålla de stora och självklara attraktionerna, utan även de mindre kända som vi annars kanske skulle ha kört rakt förbi utan att veta om dem. Mycket av informationen använder vi oss sen aldrig av, helt enkelt för att vi valde en annan rutt eller en annan attraktion.

Har provat ett antal reseguider för USA och en favorit - åtminstone om det är första gången man besöker just det resmålet - är Första Klass Reseguider eller Pocketguider utgivna av i Sverige av Reseförlaget. Väldigt många av deras resmål är utgivna på svenska och upplägg och layout är bra med många bilder. Andra - lite enklare - guider på svenska är Wilma Guides och Berlitz.

Dessa tre är dock inte de mest detaljerade, utan vill man ha mer utförliga böcker, speciellt om man reser till andra ställen än de vanligaste resmålen i USA, finns t ex Moon Handbooks. Finns bara på engelska och med färre bilder, men efter ett tag upptäcker man att de faktiskt är riktigt bra uppbyggda med massor av information.

En av de mest kända guiderna är Lonely Planet som har guider över i princip varje resmål över hela världen, oftast på engelska. Har själv inte riktigt lyckats bli bekväm med dessa men det beror nog mer på mitt tålamod än på att guiderna inte skulle vara bra.

Givetvis är nätet det ställe där man i förväg hittar mest och bäst uppdaterad info, men oftast har man sen inte datorn med på resan och då är en gammaldags hederlig guidebok bra att ha.

Alla städer, större attraktioner och nationalparker i USA har väldigt bra Visitor's Information Centers som mer än gärna hjälper till.

FedEx

Idag levererades de efterlängtade Nascar-biljetterna vi skall ha med oss tillbaka till USA i september. Det är nästan ett halvår sedan de beställdes och betalades. Skönt att hålla i dem här hemma nu. Det lät lite skumt när vi fick veta att de inte skulle skickas förrän i augusti, men nu känner jag mig lugn. 

Resor.nu

Trots att vi själva tjatar om att man ska leta runt ordentligt innan man bokar sin flygbiljett har vi nog fastnat lite i att använda sajterna luftgrop.se och flygbilligt.com. Antagligen för att det inte kommit någon ny sajt på länge som ser seriös ut och som gett något mervärde.

En helt ny sajt har dock dykt upp nu. Expressens och TV4s samarbete resor.nu är riktigt bra. Modern design och lätt att använda. Att det gick snabbt att hitta billiga resor är ju inte någon nackdel heller. Verkar som om de håller på att bygga upp ett litet urval av reseguider att ladda ner - inte så mycket på USA än men det kommer kanske.

Highway 1

En av USAs absolut vackraste vägar är Pacific Highway 1 som går längs Stilla Havs-kusten från Leggett i norra Kalifornien till Capistrano Beach söder om Los Angeles.

Vi har kört knappt hälften av vägen fast i två omgångar - 2004 körde vi från San Francisco ner till San Simeon och i januari 2010 åkte vi från Malibu och neråt. (Den senare turen har vi redan skrivit lite om i vår sida om San Diego). Vill man åka Highway 1 i sin helhet får man nog räkna med att det tar minst 3-4 dagar för vägen är ganska slingrig. Bussarna går mestadels på den större Interstate 5, medan Amtrak faktiskt kör vissa sträckor längs kusten.

I princip hela vägen går verkligen längs den klippiga kusten och genom små mysiga orter, endast minimala sträckor går öster om samhällena. Naturen är på gränsen till karg med vindpinade träd och mycket berg och klippor men samtidigt blommar det överallt. Varje gång man tycker att nu måste man väl ha passerat den allra vackraste delen så runt nästa berg är det ännu vackrare. Tusentals sjölejon och sälar ligger och solar på stränderna.

Alla samhällen vi passerade var maritima och med gott om restauranger. Nästan alla har småbåtsmarina och badplatser. Några höjdpunkter var t ex Montery, där vi provade amerikansk musselsoppa i bröd - Clam Chowder - och där hamnen var full med lekande sjölejon. Här kan man åka en liten loop längs havet som heter 17-mile Drive. På parkeringsplatserna möts man av Piff och Puffs kusiner.

Vid San Simeon stannade vi och besökte gamle tidningskungen William Randolph Hearsts otroliga bygge - av honom själv benämt "the Ranch" men som numera kallas Hearst Castle. Inte likt något annat och förtjänar ett eget inlägg så småningom.

Här övernattade vi på ett Best Western Oceanfront-motell som låg helt intill havet och där det var uppsatt öppna keramiska ugnar för grillning. En oförglömlig kväll med det vilda havet som dånade och de öppna eldarna från dessa ugnar.

Från Santa Barbara och neråt ändrar samhällena karaktär och surfkulturen blir mer tydlig. Överallt ligger surfarna med sina brädor i vattnet och väntar på "den rätta vågen". Här tas surfing på allvar!

 Golden Gate Bridge i San Francisco med sin sjömansstaty är länken över till vackra Sausalito,
där Highway 1 fortsätter norrut.

American Days i Malmö

För tredje året i rad arrangerade i helgen derbybanan Jägersro American Days fredag-söndag. Galopplöpen är ju grundbulten. Sen väver man ihop ett antal utställningar och evenemang runt om kring. Vi var där på söndagen för att få se 4th of July paraden.

Dagarna är absolut arrangerade med hjärta och goda intentioner, men det kändes trots allt lite tunt. Enligt vår bordsgranne vid serveringen - han var ordföranden i Western Ridning i Skåne - gick rykten att det var sista året de här dagarna arrangerades. Tävlingar i Falsterbo och på High Chaparall konkurrerade tydligen om hästfolket.

Det fanns dock en del ljusglimtar - Nolan Leash, lassokonstnär (kan det vara ett artistnamn månne...), bullriding och maten var några sådana. Tyvärr missade vi lindyhop-uppvisningen. Snygga amerikanska bilar ser man nog hellre på gräsmattorna i Löddeköpinge, än på en parkeringsplats i stan. Vi hoppas ändå på ett starkare evenemang nästa år.

4th of July road trips

En lång helg kan användas till en liten resa. En amerikansk blogg vid namn Jalopnik, tipsar om lite fina vägar på olika håll i USA.
Vi som inte befinner oss i USA den 4 juli kommer i stället att besöka American Days på Derbybanan Jägersro i Malmö. Här lär det bli bland annat Forth of July Parade, lindyhop, chearleaders, amerikanska bilar och till och med wrestling (!).