Inte bara studenter i Boston

Boston kvalar med lätthet in på vår topp-5 lista över städer i USA. Staden i sig är definitivt värd  mer än ett besök och omgivningarna i New England gör det bara ännu bättre.

Sydsvenskan hade nyligen (febr 2015) en artikel om Boston. Är ni e-abonnent på tidningen kan ni hitta den där, men den är tyvärr inte tillgänglig för alla så vi har helt enkelt kopierat in större delen av den nedan. Text och copyright: Sanna Torén Björling. Vi har lagt till länkar till en del hon skriver om och det är vi som lagt till bilder.

Vi passar förstås på att hänvisa även till vår sida om Boston.

USA:s historia är alltid närvarande.

Flygplatsen ligger centralt, och vatten finns det överallt.

Man behöver inte studerat här för att bära universitetets T-shirts

Somerville är en del av Boston som för mindre än ett par decennier sedan gick under öknamnet ”Slummerville”. När en blomstrande tillverkningsindustri under senare delen av 1900-talet gick allt sämre och ett finmaskigt spårvagnsnät skrotades till förmån för hiskeliga motorvägar rakt genom bostadsområdena förstördes både samhälle och trivsel. Området hamnade på dekis, brottsligheten steg dramatiskt. Under de senaste åren har Somerville genomgått en formidabel transformation och är numera invaderat av hipsters som äter ekologiskt, ordnar alternativa musikfestivaler och trampar runt på fastväxlade cyklar. Hyrorna har mer än fyrdubblats på tjugo år och väntas stiga ytterligare i samband med att en ny t-banestation blir klar. Gentrifieringen har gått så långt att lokaltidningen The Boston Globe skriver om invånare som är oroliga för att Somerville har blivit för coolt och har börjat leta efter nya kvarter att göra ”alternativa”. 

Sarma drivs av de profilerade kockarna Cassie Piuma och Ana Sortun och är en läcker restaurang med en lång bar och en meny av mellanrätter för mellan 10 och 15 dollar styck (ca 80-120 kronor). Rätterna är inspirerade av Mellanöstern men är också känsliga för amerikanska mattrender, där några års hejdlös vurm för grönkål sakta börjar ersättas av annan kål (blom- och bryssel-, gärna klyvd och rostad). Bland rätterna finns hummerdolmades med sellerirot och svart tryffel och tunisisk råbiff med rädisor, löskokt ägg och harissachips.

Harvard Bridge (www.universalhub.com)

För det mesta går det alltså bra att gå. Det handlar inte bara om söndagspromenader i den vackra parken Boston Commons mitt i stan, där ekorrarna är tama och gärna kommer fram och nosar, shoppingstråket längs den exklusiva Newbury Street och längs den pampiga allén i The Commonwealth. I Boston promenerar 13 procent av invånarna till jobbet - och passerar man likt många av dem Harvard Bridge – för att till exempel ta sig från downtown till den universitetstäta stadsdelen Cambridge – kan man titta lite särskilt på bron. På sina ställen pryds räcket av värmande virkningar och i marken mitt på den 620 meter långa stålstrukturen markerar orden ”halfway to hell” (halvvägs till helvetet) att man närmar sig Massachusetts Institute of Technology, MIT. Många tusen pluggtrötta studenter har stirrat i asfalten när de har passerat frasen, utnött och ifylld under decennier.

När man säger att en stad i USA känns ”europeisk” handlar det delvis om arkitektur, men också om promenadvänlighet: såväl trottoarers själva existens (som inte alls är given), som att de löper genom områden som är behagliga att gå i och att bostadsområden, affärsdistrikt, shopping och parker ligger integrerade i stadsbilden utan ett nät av sexfiliga motorvägar. Boston på USA:s östkust stämmer i båda avseenden – i princip.

Men det är i högsta grad en amerikansk stad som har både ett stolt baseball-lag (Red Sox) och en enorm betydelse i USA:s historia. Här utspelades "Boston tea party", en nyckelhändelse under upprinnelsen till den amerikanska revolutionen och till självständighetskriget där amerikanerna slog sig lösa från britterna. Det famösa tekalaset i december 1773 utgjorde kulmen på ett bråk om beskattning, där protesterna mot britternas skatt på te blivit allt häftigare. För britterna var inkomsterna viktiga både för att markera kontroll över folket på andra sidan Atlanten och för att rädda det krisande Ostindiska kompaniet. Tusentals personer var engagerade när ett stort parti te – 342 kistor fulla - under några timmar kastades överbord och förstördes i stället för att lossas och beskattas. Berättelsen åskådliggörs på ett museum i centrala Boston, där guider i full mundering ger historielektionen som ett timslångt, familjevänligt skådespel ombord på en kopia av ett av fartygen.

På senare år har skatteupproret i Boston Tea Partys inspirerat och lånat sitt namn åt den konservativa, statskritiska rörelse som har kommit att skapa en spricka inom Republikanerna, ett av USA:s två stora politiska partier. Dess sympatisörer finner man dock inte många av i Boston – en östkuststad med högutbildad befolkning där flertalet röstar demokratiskt. Om staden är demokratisk har Massachusetts under de senaste åren emellertid styrts huvudsakligen av republikanska guvernörer (den högsta politiska posten i delstaten) – den tidigare och även sannolikt nymornade presidentkandidaten Mitt Romney är en av dem. Delstaten är ändå progressiv och antog under Romney en hälsovårdsförsäkring för alla som utgjorde modell för den reform som president Barack Obama sedan genomförde över hela USA. Massachusetts var också år 2004 först med att legalisera samkönade äktenskap, något som sedan dess spridit sig till 36 av USA:s stater.

Och högutbildad, ja – Boston är förstås en stad för de lärda med mer än 100 högre lärosäten i området, krönta av det privata elituniversitetet Harvard och nämnda MIT, båda med svårslagbar akademisk status. Över 250 000 studenter sätter naturligtvis sin prägel på stan och i Cambridge ser man dem överallt. Kånkande, pratande, fikande.

Strosar man i krokarna kring Harvard (och det bör man absolut!) ser man att området skiljer sig markant från affärsdistriktet på södra sidan om Charles River som löper genom stadskärnan. Den som är det minsta konstintresserad ska inte heller missa Harvard Art Museums som nyöppnade i november efter sex års omfattande ombyggnad. Konstsamlingarna omfattar 250 000 verk från över 6 000 år och har med stjärnarkitekten Renzo Pianos hjälp fått en inbjudande presentation – här finns många unika, världsberömda verk av konstnärer från Sandro Botticelli till Richard Serra. Just nu lyfter museet fram en kännetecknande svit av enorma, abstrakta målningar av den ryskfödde amerikanen Mark Rothko. Den höga marmorinnergården har glasats in och de övre våningarnas forskningsfokus har öppnats för allmänhet och studenter som kan beställa fram verk ur magasin, likt ett bibliotek. På återinvigningen i november framfördes finkulturell musik av toppstudenter och museichefer, politiker och förvaltningschefer berömde varandra och skämtade lika klädsamt som bitskt om rivaliteten mellan Harvard och Yale.

Ett annat konstmuseum väl värt ett besök är Institute of Contemporary Art, ICA. Byggnaden som museet ligger i stod klar 2006 och ingår i en omdaning av det vattennära området Waterfront - från ruffig, industriell hamn till ett område att flanera i, med restauranger och aktiviteter. Kvarteren runt omkring domineras delvis av byggjobb - förändringen pågår fortfarande. Som många stadsplaneringsfrågor är den inte okontroversiell och har fått kritik för att trots alla satsningar vara för mjäkig mot motortrafiken, till fotgängarnas förbannelse. Återstår att se hur stråket fungerar när det är färdigbyggt.

Sarma är förstås inte den enda bra krogen i Boston, som kryllar av matställen. På B & G Oyster bar serveras hundratals mollusker varje dag och den lilla ostronmenyn uppdateras och trycks om två gånger om dagen. I Chinatown serveras vällagad kinesisk mat på många ställen, och på Puritan & Company i Cambridge äter man brunch och dricker sin Virgin Mary i en långsmal, helkaklad lokal där sällskapen sitter tätt.

Boston är en växande stad och om runt 650 000 bor i innerstaden lever 4,5 miljoner i storstadsregionen. Det gör den till USA:s sjunde största. Också hyrorna här hör till de högsta i landet och har under de senaste åren stigit dubbelt så snabbt som inkomsterna. Prisnivån är hög också på hotellrummen, men hamnar man lågt i sin budget när notan är betald kan man alltid spara in på taxin. Åka kollektivt i stället - eller ta en promenad. 

Hög, högre högst.

Varning IGEN för visumbedragare

Vi har skrivit om det flera gånger här på bloggen:

Använd endast ESTA:s officiella hemsida för att söka visum till USA. Den finns dessutom på svenska så det är ingen risk att man gör fel. Priset är 14 USD/visum.

Det finns massor av hemsidor som erbjuder sig att fixa visum till er mot ett pålägg på priset på cirka 50 USD. Man kan väl inte direkt kalla dessa aktörer för seriösa, men i regel får man sitt visum, om än till ett högt pris.

Nu varnas det dock dessutom för en bluffsajt som är förvånansvärt lik ESTA:s hemsida. Resenären uppmanas att lämna personnummer och en del annan information som man inte behöver lämna på den riktiga ESTA-sajten. Och olika belopp har sedan plockats från deras bankkonto.

Läs mer här på bloggen om att söka visum.

Så här ser den falska sajten ut: