Visum till Kanada

Resa i Amerika innebär förstås också resa till Kanada. Första gången vi åkte dit på 80- respektive 90-talen var visum eller hyrbilar över gränsen inga problem. Men tiderna har förändrats i Kanada precis som det har i USA.

Det kan vara att ni behöver ansöka i förväg om visum även för att åka till Kanada, det beror på hur ni tar er dit. Om ni tänker flyga till Kanada eller om Kanada är ett transitland för vidare resa, måste en eTA-ansökan göras. Ha kreditkortet och skannad kopia av passet redo när ni börjar. Ansökan görs online precis som man gör när man söker visum till USA och kostar för närvarande (april 2016) 7 CAD. Ovanstående gäller för svenska medborgare. Om ni är medborgare i annat land, kolla på Government of Canada vad som gäller för ert land.

Om ni däremot är i USA och planerar att köra över gränsen till Kanada, behöver ni inte ansöka om visum i förväg. Det innebär dock inte att det bara är att köra över gränsen, räkna med att det tar lite tid. Ni behöver bli godkända och ni behöver ha giltiga resedokument med er, dvs i princip ert svenska pass.

Ett råd är emellertid att ni förbereda för att ta hyrbilen över gränsen. När vi hyrde bil hos vår favorit Rentalcars blev vi uppmanade att först boka vår bil som vanligt och att sen - när vi fått besked om vilken hyrbilsfirma vi var bokade hos - ringa upp igen för att uppge att vi tänkte ta bilen över gränsen. De rekommenderade oss att inte testa och köra över - det här är inte som svensk/finska gränsen - inte bara kunde vi bli nekade att komma till Kanada, vi kunde faktiskt också bli anklagade för försök till bilstöld.

D.C!

Vi har varit i Washington D.C. två gånger. Första gången var i juni 2009, då det var värmerekord med temperaturer på över 30 grader. Andra gången var i maj 2015 och det var nästan lika varmt då. Vi tycker att det är näst intill omöjligt att turista i storstad i de temperaturerna, men efter två resor tycker vi oss nu ändå fått ihop tillräckligt för att skriva en resmålssida om Washington D.C!

Och vi som bara tänkte fördriva en timme…

Boring.

I maj i år körde vi sydost från Washington DC. Efter några dagar hamnade vi i Virginia Beach och på kvällen hade vi någon timme att fördriva efter middagen. Såg på kartan att det fanns en historic site vid något som heter Fort Story, där det bland annat skulle finnas en minnessten över engelska immigranter som kommit 1607.

Inte överdrivet lockande, men i alla fall något att hitta på innan vi knöt oss. Vi slog in adressen i GPS:en och hamnade vid ett ensamt bås med beväpnad militär. Här kunde det ju inte vara. Gick av och frågade och mycket riktigt, detta var inte den rätta infarten. Med hjälp av en vägbeskrivning var vi på väg igen.

Infarten vi hamnade vid var även den bevakad av militär, den var större med flera bås och de hade redan sett oss, så att backa och köra tillbaka kändes fel även om vi hade sett på skyltarna att det var ett militärt skyddsområde och förstås tyckte oss ana att vi hade kört fel igen. Sakta rullade vi fram. Nej, vi hade inte kommit fel - detta var infarten till "First Landing" som minnesstenen heter. Ok, säger vi till soldaten som satt i första båset, då vill vi gärna komma in och se minnesstenen. Han visar oss in; kör till nästa bås så hjälper de er där.

Vi körde längre in och nu var det för sent att ångra sig. Tre soldater, rejält beväpnade och med absolut inget sinne för humor, bad om pass, körkort och bevis på hyrbilen. Därtill skulle vi öppna handskfack och fälla ner solskydden. Vi fattade ingenting, men gjorde förstås som de sa.

Nu var det dags att gå ur fordonet. Jag skulle ställa mig på ett anvisat utrymme en bit från bilen med "head facing away from the vehicle". Mats blev ombedd att öppna motorhuv och bagagelucka. Eftersom det var en hyrbil tog det lite tid och en del fumlande innan han hade hittat hur man öppnade motorhuven. Försökte skämta om detta, men nej, det var inte populärt. Mats fick ställa sig på samma markerade yta av betong som jag redan stod på.

En soldat bevakade oss, en var nog lite högre rankad och stod och bevakade hela proceduren och den tredje började söka igenom de öppnade luckorna. Därefter började utfrågningen; var kom vi ifrån, varför ville vi in på området; hade vi några vapen med oss, hade vi någon alkohol i bilen. Vi svarade tydligen till deras belåtenhet för sen fick vi utfärdat ett Access Pass som skulle vara synligt i framrutan. Vi fick själva stänga alla luckor och ställa i ordning det som letats igenom, medan vi lyssnade på instruktionerna, som lämnades i en mässande ton - det märktes att detta var något hon rabblade många gånger varje dag till besökare; vi fick bara köra rakt fram till minnesstenen och fyren som låg bredvid, vi fick bara parkera på avsedd yta, vi fick inte stanna förrän vi var framme vid stenen, vi fick inte använda mobiltelefonen, vi fick endast fotografera stenen och fyren, vi fick inte gå ut på stranden. Och mycket mer som vi inte ens minns.

Väl framme var fyren stängd och stenen, ja, den var som alla andra minnesstenar - inte särskilt upphetsande. Mycket ståhej för att fördriva en timme mellan middag och läggdags.

Men en sak var i alla fall väldigt intressant. Det var att köra genom en militär anläggning där soldater bor med sina familjer. Där finns skola, dagis, kyrka, affärer, fotbollsplaner, små radhus där barnen lekte utanför. Och i en trädgård hade de en grillkväll. En helt egen värld utanför den vanliga världen!

Resa för formen skull

 Lite inspiration skadar inte. Den här artikeln i ELLE tycker vi är trevlig.

Kvällsvandring på Neonmuseet i Las Vegas.

The Getty Museum i Los Angeles.

Den kromade bönan i Chicago.

High Line i New York

Segla västerut

Framåt hösten tas de stora kryssningsfartygen hem till USA och Karibien från sommarens turer runt Medelhavet. Då har man tydligen markant lägre priser. USA Today tipsar om detta.

Lunch i San Francisco?

Det här cafeet öppnade året efter The Golden Gate Bridge var klar. Stängde för länge sedan men har nu renoverats och öppnade igen för ett par veckor sedan. visst får man lust att åka dit och käka.

Varning för biluthyrartricken!

Nu vet vi att Hertz Gold Rewards inte går till dig som hyr bilen utan till personalen som lurar dig. Vi har tidigare hört från folk vi känner att de har blivit debiterade för tillägg de inte tycker att de har godkänt. Bland annat en turnerande artist (Sofia T.) som åkte på ett par hundra dollar i dolda avgifter till biluthyrningsfirman Dollar tidigare i år.

Vi tycker att vi själva är rätt vana efter alla dessa resor i USA. Vi hyr ju alltid bil genom rentalcars.com och väljer givetvis självriskeliminering direkt i beställningen. Så även i detta fallet. Vi hade bokat en Toyota RAV4 till vår Washingtontripp. Den hämtades ut på Newarks flygplats väster om New York den 25 maj.

Damen vid disken frågade givetvis först om vi skulle uppgradera till en större bil. Tack, men nej tack, vi har gjort vårt val hemma i lugn och ro. Sen vill hon gärna hjälpa till och skydda oss på resan, och undrar om vi vill ha tredjepartsförsäkring. D.v.s om vi blir påkörda av någon oförsäkrad i detta advokat-täta land. Det brukar vi trots allt välja men frågar vad det kostar. Tror att hon sa 6 eller 7 dollar per dag. Vi skulle köra runt i 9 dagar så det lät rimligt. Sen tillkom en avgift för att bilen kunde lämnas tillbaka med tom tank trots att den hämtades ut fulltankad. OK, drygt 40 dollar kan det vara värt. Bensinen kostar cirka 5-6 kronor litern nu.

Jag skriver under på pekskärmen, och får en pappersbunt och så pratar vi lite om hur vägtullsbizzen för motorvägarna fungerar och att man betalar det i efterhand. Just då vill man ju bara iväg och det står fler kunder och väntar bakom ryggen. Vi hittar bilen på parkeringen och ger oss iväg.

När vi lämnar tillbaka bilen en dryg vecka och 200 mil senare får vi ett kvitto som visar att vi har blivit debiterade för en handfull olika saker. På 5, 6, 7 och 8 dollar per dag, plus skatter givetvis. Hon har bevisligen kryssat i allt som gick.

Vi har varit i kontakt med rentalcars.com som givetvis avsäger sig allt ansvar. Det är ju vi som har godkänt. En dyr läxa för tillit alltså. Vårt råd är alltså: kräv att få se alla avgifter innan ni överhuvudtaget rör bilen.
#hertz

Hyr en husvagn

Frihet på burk.

Det finns många bra sätt att resa i USA: Bil, buss, tåg eller flyg. Då bor man ju oftast på hotell eller motell. Husbil är ju ytterligare en variant, då man har boendet med sig så att säga. Man kan övernatta i naturen.
Sist men absolut inte minst är en klassisk blank aluminium-husvagn. Dom är stora och dyra, men går numera att hyra av "Airstrem2go" i Las Vegas. Ägaren jobbade tydligen tidigare direkt på fabriken som bygger dem, så han vet väl han gör. Det är dyra grejor, men vill man färdas med stil, så...

Man hyr en rejäl SUV samtidigt som orkar dra ekipaget.

Nya höjder

Nya tornet. Foto: Thinkstock.

Vissa av oss var ju upp på de klassiska gamla WTC-tornen innan de raserades i katastrofen 2001. Nu får alla chansen när ett nytt utsiktsområde öppnas i nya One WTC. Tidningen Vagabond hävdar att det skall öppnas en vecka innan vi kommer till Manhattan. Det verkar stämma, för nu har vi bokat en tripp upp till översta våningen den 5:e juni vid lunchtid.

Sommaren 1981 uppe på taket.

Vi bokar trots kronans fall

USA har blivit dyrare för oss turister när kronan faller. Dollarn ligger i dagsläget kring 8,70 kronor och prognoserna säger tyvärr upp emot 9 kronor. Det innebär att vi kan förvänta oss cirka 10 procent högre priser när vi är i USA.

Resebranschen säger sig emellertid inte ha märkt av någon avmattning i intresset att åka till USA. Och vi hjälper till att hålla liv i den statistiken för vi har nu bokat vår nästa resa. I maj/juni kommer vi att besöka Washington DC, Delaware, ostkusten i New York State samt naturligtvis några dagar i New York, vilket vi förstås kommer att skriva mer om snart.

Den planerade rutten.