NASCAR-succén 2

 

Andra helgen på vår succéresa blev inte sämre. På väg dit fick vi bekräftat ryktet, att svenske Mattias Ekström skull göra sin ovalbanepremiär. Inte bara sin, utan som förste svensk någonsin. 

I veckan mellan tävlingarna gjorde vi en liten "roadtrip" över bl.a Charlotte med det fantastiska Hall of Fame, och tittade in på ett par olika racegarage där de bygger racebilarna. Hendrick Motorsport och Stewart- Haas. Samt en liten rundtur på Charlotte Motor Speedway som har sitt NASCAR-race nu i oktober.
Åt och drack gott på Hooters och typiska amerikanska stekhus. 

Så vi var rejält taggade och såg verkligen fram emot lördagkväll. Även här kom vi över billiga biljetter till dagen före och kollade både tidskvalet på fredagen, och "Nationwide"-racet som är en slags division 2, med lite svagare bilar men med en hel del av förarna från högsta divisionen. Eftersom det var den 11:e september, eller 9/11 som dom säger har inramningen extra patriotisk. Mycket flaggor och flygplan. Dom är stolta över sitt land.

Vi hade bra biljetter vid utgången av kurva fyra. Det är där man skall sitta, för där händer det mest,  det är där omstarterna sker efter gulflagg. 42 bilar i två rader som ursinnigt rusar fram med sina V8:or på maxvarv. Det är om inte ljuv, så i alla fall musik för öronen, ja hela kroppen faktiskt. Ett ljud som verkligen inte kan beskrivas, det skall upplevas.

Det föll sig så att min favorit, Jeff Gordon i #24 hade sin depåplats rakt framför oss. Kul att följa de hektiska stoppen på 14 sekunder. Full tank och fyra nya hjul. Här har man nytta av en liten kikare för att se detaljerna. Man kan också hyra en liten mini-TV med hörlurar för $50, för att följa alla varvtider och lyssna på radiotrafiken mellan förarna och stallet i depån.

 

Hur det gick för Mattias i bil #83? Han gjorde ett bra jobb och var inte inblandad i några olycker. Snygga omkörningar och disciplinerad körning. Bra så faktiskt. Körde upp sig drygt 10 placeringar från sin start längst bak och fick beröm av Red Bull/Toyota stallet. Nästa år kör han kanske hela serien.

Vad kostar då en sådan här tripp, undrar kanske ni. Jo, i runda tal så här: Flyg från Skandinavien till USA gick på runt 5000:-/person. Hyrbil i nio dagar från Dollar för oss fyra killar kostade 4500:- + bensin för 200 mil 1200 kronor, alltså runt 1400:-/person. Fem dygn i förbokade lite dyrare hotell som Holiday Inn Express, och fyra billigare motell som Super 8 längs med vägen: 8500 kronor, som blir cirka 2100:-/pers. Biljetter till alla fyra racedagarna gick på omkring 2500:-/person. Alltså sammanlagt runt 11000:-/person för nio oförglömliga dagar. Inte minst bevisade det, att det är lätt att göra. Allt viktigt bokar man på internet hemifrån. Äta och dricka skall man göra givetvis, men det är billigare där än här hemma med en dollarkurs på drygt sju kronor.

 

NASCAR-succén

En perfekt vecka där allting klaffade 100%. Det är facit för vår NASCAR-vecka i sydöstra USA. Två fantastiska tävlingshelger i Atlanta och Richmond med fem dagar och 800 km mellan sig. Det förbokade racebiljetterna anlände ju med FedEx alternativt printades ut från en mailad pdf, och byttes till riktiga biljetter på plats. Inga som helst problem.
Väl på plats åkte vi ut i vår hyrda Dodge Caravan till raceanläggningen i Atlanta redan på lördagen för att kolla läget, och aklimatisera oss inför det viktiga racet på söndagen. På den stora gratisparkeringen blev vi direkt erbjudna lördagsbiljetter för $25, istället för $35 som killen påstod att de kostade i biljettluckan. Nja, man vill ju inte bli lurad, men killen hävdade att han hade köpt plats för sin husbil för dyra pengar och fått en bunt extraplåtar. Så ok, vi tar chansen och köper fyra. Det var inte bara billigt, utan gav oss tillträde till både en del av tävlingsdepån, och numrerade sittplatser till eftermiddagens kvalificeringar, och kvällens "Nationwide"-race. Överallt känner man sig välkommen, och inte ens vakterna är hårda. Står man lite för nära och fotograferar, hör man man bara en röst som säger: sir, sir, sir you can't stand on that side of the line.

På söndageftermiddagen blev några turer på den enorma marknadsplatsen utanför med T-shirt och prylförsäljning i förarnas alla färger och tävlingsnummer. Det är viktigt att ha en favorit, men man ser fans i alla åldrar som inom sina familjer bär olika förares prylar.
Eftersom värmen var bedövande från den klarblåa himmeln, fick det bli till att käka mackor och dricka kalla öl i skuggan under de stora läktarna i väntanpå att solen skulle gå neråt strax innan racet började vid sjutiden. Framför läktaren är det rockmusik, förarpresentationer, bilutställning, flagg-cermonier och överflygning av stridsplan innan den berömda ordern kommer: Gentlemen, start your engines!

Vi bilar i sydöstra USA i september

Det händer inte så mycket på den här sidan under september. Vi är i sydöstra delen av USA (Georgia, South och North Carolina samt Tennessee), men kommer förstås att ha mycket att skriva om när vi är hemma igen.

Personlig säkerhet

Vi har hört att i de större städerna är kriminaliteten väldigt hög och att det är vanligt med både rån och mord? 

Vi har aldrig någonsin råkat ut för något kriminellt under alla de resor vi gjort i USA sedan 1981 och vi anser inte att det – givetvis med så kallad "normal aktsamhet" – skulle vara farligare att åka till USA än till något annat resmål.

Polismännen syns alltid mycket ute – på både vägar och på allmänna platser. Överallt där stora folkmängder rör sig finns det gott om polismän och det känns bra. Utseendemässigt kan de ibland kännas lite skrämmande för de är oftast storvuxna och bär handeldvapen, men vi upplever dem alltid som vänliga, hjälpsamma, lite coola och måna om vår säkerhet. På grund av 9/11 och terroristhoten finns personal från Transportation Security Administration på alla flygplatser, busstationer, tågstationer och det kan hända att de kontrollerar passagerare, inget vi råkat ut för dock.


Givetvis ska man inte efter mörkets inbrott trava omkring alltför mycket utanför turist- eller cityområdena. Men detta gäller ju överallt man åker i världen – och även här hemma.

"Normal aktsamhet" – som försäkringsbolagen skulle uttrycka det – är förstås att inte gå omkring i exklusiva smycken, att inte ha hela reskassan i plånboken i bakfickan, att inte låta sitt bagage ligga fullt synligt i bilen när man lämnar den eller att lägga ifrån sig kamera, telefoner och liknande, men – återigen – detta är väl regler man måste tillämpa var man än befinner sig.

Vad man kan tänka på är att före resan ta kopior av viktiga dokument som pass, kreditkort och resecheckar och förvara tillsammans med telefonnummer/mailadresser dit man kan vända sig om de skulle försvinna. Skall dock förstås inte förvaras tillsammans med originaldokumentet. Notera också telefonnummer till närmaste svenska konsulat och till svenska ambassaden i Washington DC. Skulle ni bli av med något anmäl alltid till polisen och be att få en kopia av anmälan, för den kommer du att behöva när du ska försöka få ersättning av ditt försäkringsbolag hemma.


Se till att vara ordentligt försäkrade – det finns ett par inlägg om detta på bloggen. Det kostar inget att ringa nödnumret 911 och nödtelefoner finns utplacerade med jämna mellanrum på alla större vägar.