Blue Ridge Parkway och Great Smoky Mountains

Drygt 1500 meter över havet, eller skogen som är havsblå längst bort.

Appalacherna sträcker sig från norra Alabama ända upp till Kanada. Många friluftsentusiaster vandrar hela vägen - de börjar tidigt på våren och vandrar sedan hela bergskedjans längd, bor i tält eller stugor längs vägen och är framme någon gång på hösten.

Nu är inte vandring direkt vår starka sida så vi nöjer oss med bilen och vi kommer förhoppningsvis att kunna köra lite i Appalacherna när vi är i New England till sommaren. En liten försmak fick vi redan i september 2010 när vi körde Blue Ridge Parkway och i Great Smoky Mountains i North Carolina och Tennessee.

Oändliga slingrande vägar med slät asfalt. Ett eldorado för bl.a hojåkare.

Blue Ridge Parkway är en scenic route i södra delarna av Appalacherna och byter namn till Skyland Drive när den kommer till Virginia. Det är inte svårt att förstå varför den fått sitt namn för det ligger ett karaktäristiskt blå dis över bergstopparna som (enligt Google) skulle bero på att kolväte släpps ut genom träden i skogarna. Får vara som det vill med det, men vackert är det i alla fall. Vägen började byggas före andra världskriget och blev inte helt färdig förrän 1987.

Vi började med ett besök på ett Visitors Center nära Henderson för att plocka på oss lite information och gick sedan på Blue Ridge Parkway mellan Henderson och Asheville i North Carolina. Körde i sakta mak. Vägen är gjord för att köra avslappnat med maxhastighet på 45 mph och det finns mycket att se. Vi gjorde förstås en hel del stopp och det var lätt att komma i samspråk med folk, både andra turister och "locals" på dinern. De hade koll på att svenske Mattias Ekström kört ett NASCAR-lopp veckan innan, vilket förstås fick oss att smälta helt. Området har några mindre indianreservat, bland annat bor cherokee här.  Tyvärr blev staden Cherokee en liten besvikelse och vi kände en viss sorg att se små estrader uppbyggda med två-tre bänkar framför där man kunde betala 20 dollar för att en "native american" skulle utföra en dans. Inser att befolkningen naturligtvis inte bor inne i staden, utan här var det bara dans, försäljning av tingel-tangel och några restauranger, men det kändes ändå inte bra.

Vi var dock kaffesugna och gick in på ett modernt fik byggt av timmerstockar. Här visade det sig att killen i kassan pratade en alldeles begriplig svenska. Inte för att han hade bott i Sverige, utan helt enkelt av den anledningen att han hade svenska kompisar och tyckte att det vore kul att lära sig deras språk.

Efter Cherokee började Great Smoky Mountains som är USA:s mest besökta nationalpark. Kul att följa skyltarna vid vägkanten som visade efter hand hur högt vi segade oss upp. Många fina utsiktsplatser mer än 1500 meter över havet och slingrande vägar förstås. Det finns flera vandringsleder och möjligheter att campa i det vilda. Här finns förstås gott om djur - björn, coyote, räv, fladdermöss, örn och andra fågelarter, reptiler och fiskemöjligheter. Såg många som stod ute i vattnet med sina kastspön - såg härligt och avslappnat ut. Vacker växtlighet, vattenfall och utsiktsplatser finns överallt. Naturen lär vara helt spektakulär när det är höst och bladen skiftar i färg.

Här finns också många byggnader från 1800-talet, vilket anses gammalt här, och de är faktiskt äkta och inte replicas som så ofta är fallet i USA  - lador, skolor, bostadshus m m. De finns framför allt i samhällena Cades Cove, Cataloochee (bra ort för utförsåkning på vintern) och Oconaluftee. I den sistnämnda finns dessutom en riktig cherokee village som seriöst visar livet i en indianby - inte det plastiga tingel tangel vi upplevde i staden Cherokee.

Vi lämnade Smoky Mountains vid samhället Gatlinburg i Tennessee som fick oss att sitta med gapande munnar medan vi körde igenom – bästa beskrivningen är väl ett timmerstocks-Las Vegas. Vi körde dock vidare mot Pigeon Forge, vilket visade sig vara ett bra val för här pågick en av de största utomhus "spontana" bilsutställningar vi sett! Grand Rod Run med tusentals fordon till salu arrangeras två gånger om året. Nästa vecka 14-17 april är det dags igen. Det blir ett inlägg om det fenomenet senare.

8500 dollar för en babyblå fyrdörrars Cheva 55:a känns resonabelt.

Fastback-modeller från 1969-70 i olika färger från en Mustang-specialist.

Takchoppad pippigul Ford 32:a a' la American Grafitti.

Dolly Parton är hela Smoky Mountains stolthet och utanför Pigeon Forge ligger Dollywood - ett äventyrsland med extra allt. Vi hade egentligen stannat för länge på bilutställningen och hade fortfarande en bit kvar för att nå Nashville innan kvällen så det fanns ingen tid att stanna på Dollywood.

Allt som allt - vi är glada att vi tog omvägen över Great Smoky Mountains. Det var en jättefin tur. Räknar med att det kommer att vara minst lika häftigt att köra i White Mountains i New England i sommar.