Grand Canyon

Krävs egentligen 3D-bild för att man skall känna djupet.

Välanvänd kikare med riktmärke.

Den fantastiska nationalparken är med på UNESCO:s lista över världsarv och det är inte svårt att förstå. Grand Canyon är precis så hisnande som man tänker sig innan första besöket och en stor bonus är att den är relativt oexploaterad även om här har funnits gruvdrift på 1800-talet samt turistnäring sedan slutet av 1800-talet, något som ökade rejält när den första järnvägen i området togs i bruk 1901.

US-parks.com har en roadtrip för den riktiga entustiasten som de kallar The Grand Circle Road Trip och som tar minimum tio dagar att köra. Det finns också flera bolag som erbjuder flygplans-, helikopter- och segelflygsturer i området och även kanotturer i Coloradofloden. Eller varför inte åka med Grand Canyon Railway.

Utsikten från parkeringen. Inte så dum.

Inte så många som trillar ner trots allt.

Det finns olika vägar in kanjonen - till exempel South Rim eller North Rim. Vägarna norrifrån skall bara användas under sommaren och är i princip helt stängda under resten av året, eftersom snöoväder kan slå till på bara några timmar. South Rim är däremot öppen året om. Vi var i Grand Canyon i oktober och valde att åka in på Route 66 från Las Vegas till den lilla staden Williams som är porten till South Rim. Strax innan man når kanjonen kommer man till National Geografic's Grand Canyon Visitor Center med en bra IMAX Theater. Det finns gott om hotell och andra övernattningsmöjligheter i området. Ifall man tänker vandra går det att campa men endast på särskilt anvisade platser.

Mustangerna utanför Visitor Center.

Spännande interiör i Desert View Watch Tower.

Charmiga El Tovar Hotel.

Grand Canyon är alltså - för amerikanska förhållanden - relativt oexploaterat. Flera indianreservat ligger här, t ex Navajo, Havasupai och Hualapai och nästan alla som jobbar på serveringarna och i butikerna är av indiansk härkomst. Vi besökte bland annat the Hopi House och Desert View Watch Tower som är vackra stenbyggnader ritade av arkitekten Mary Colter som ligger bakom flera byggnader från 1920-talet i USA i sandsten. Även det stora trähuset El Tovar Hotel är värt ett besök.

Grand Canyon Skywalk ligger i västra delen av Grand Canyon och drivs av indianstammen Hualapai. Skywalken är en hästskoformad glasbro som ligger 1200 meter högt och går ut 20 meter över bergskanten. Vi ville besöka den men avstod eftersom det åtminstone då inte gick att besöka bara skywalken utan att också delta i pilbågsskytte, diligensåkning och andra aktiviteter och det var vi inte intresserade av. Synd - för vi skulle verkligen velat prova på glasbron. Förhoppningsvis har de ändrat på konceptet vid det här laget.

Hoover-dammen är fantastisk även på natten.

Statyn som hyllar alla dammbyggarna.

Om ni bilar i området rekommenderas ett besök vid Hoover-dammen tre timmar väster om Grand Canyon exakt på gränsen mellan Arizona och Nevada. Den nya bron som invigdes 2010 gör det lite lättare att ta sig över bergen numera. Tänk också på att det inte finns några bensinstationer inom parken. Det fick vi lära oss när vi körde i absolut becksvart mörker med en bränslevarningslampa som gått från blinkande gult till stadigt ihärdigt sken innan vi kom till första bensinstationen långt utanför Grand Canyon med troligen inte mer än en matsked bensin kvar i tanken. Vill inte tänka på vad vi skulle gjort i den kalla natten om vi kört tomt.