Amerikanska hyrbilar

Med några få undantag krävs det nästan alltid en hyrbil på en USA-resa. Är man det minsta bilintresserad är ju inte detta någon nackdel. Man får prova modeller som inte alltid finns här hemma. Det är ju alltid en automatväxlad bil med AC man kör. Det är ett billigt och bekvämt sett att ta sig fram. Framförallt i Florida är priserna låga. Även på bensinen, som kostar runt hälften så mycket som i Europa. Vägarna är nästan alltid breda och släta, så det är bar att slappna av och njuta. Välja en bra radiokanal och "cruisa". Till och med en stad som New York är ok att köra i. Inte minst på kvällen som vi gjorde sist - att glida uppför femte Avenyn på "egna" hjul bland alla gula taxibilar känns rätt coolt.

Min första hyrbil 1981 i Chicago blev en ljusblå Mercury Capri (tvilling till Ford Mustang). Hade beställt en sniken Toyota Corolla, men dom var slut så då uppgraderades jag. Sånt blir man glad av.
Nu senast i hade vi bokat en Pontiac, eftersom det är ett bilmärke som läggs ner så jag ville ha kört en sån. Men vi uppgraderades till en större Chevy Malibu. Det lät ju bra, eftersom vi skulle besöka Malibu Beach. Men bilen visade sig vara en trist historia. Blek och menlös. Men folk hade väldigt roligt åt att den hade regplåtar från Hawaii. "Har ni seglat hit" o.s.v.

Rekommenderar faktiskt de lite högre bilmodellerna, som Chryslers PT Cruiser, och Jeeps Patriot. Man har bättre översikt i trafiken med dem - och glöm inte att hyra en GPS samtidigt. Det kan inte nog poängteras hur mycket det underlättar resandet.

Vi använder nästan uteslutande eBilhyra som fungerar utmärkt. Alltid bästa priserna, och telefonsupport om något skulle krångla.