Personlig säkerhet

Cool snut har koll på läget vid Times Square i New York.

Vi har aldrig någonsin råkat ut för något kriminellt under alla de resor vi gjort i USA sedan 1981. De enda gångerna vi kommit i kontakt med polisen är dels när vi i San Fransisco var tvungna att uppsöka polishuset för att betala böter och få tillbaka vår hyrbil som bogserats bort under natten, eftersom vi felparkerat och inte noterat att det var en tow away zone, dels när vi en gång blev stoppade sent en kväll vid Hoover-dammen i en rutintrafikkontroll.

Alltid närvarande i alla väder.

Så vi anser inte att det – givetvis med så kallad "normal aktsamhet" – skulle vara farligare att åka till USA än till något annat resmål, men i går fick vi ett mail med frågor om säkerhet och därav detta inlägg.

Polismännen syns alltid mycket ute – på både vägar och på allmänna platser. Överallt där stora folkmängder rör sig finns det gott om polismän och det känns bra. Utseendemässigt kan de ibland kännas lite skrämmande för de är oftast storvuxna och bär handeldvapen, men vi upplever dem alltid som vänliga, hjälpsamma, lite coola och måna om vår säkerhet. På grund av 9/11 och terroristhoten finns personal från Transportation Security Administration på alla flygplatser, busstationer, tågstationer och det kan hända att de kontrollerar passagerare, inget vi råkat ut för dock.

Givetvis ska man inte efter mörkets inbrott trava omkring alltför mycket utanför turist- eller cityområdena. Men detta gäller ju överallt man åker i världen – och även här hemma.

"Normal aktsamhet" – som försäkringsbolagen skulle uttrycka det – är förstås att inte gå omkring i exklusiva smycken, att inte ha hela reskassan i plånboken i bakfickan, att inte låta sitt bagage ligga fullt synligt i bilen när man lämnar den eller att lägga ifrån sig kamera, telefoner och liknande, men – återigen – detta är väl regler man måste tillämpa var man än befinner sig.

Las Vegas-snutar har inget emot
att fotograferas med turister.

Vad man kan tänka på är att före resan ta kopior av viktiga dokument som pass, kreditkort och resecheckar och förvara tillsammans med telefonnummer/mailadresser dit man kan vända sig om de skulle försvinna. Skall dock förstås inte förvaras tillsammans med originaldokumentet. Notera också telefonnummer till närmaste svenska konsulat och till svenska ambassaden i Washington DC. Skulle ni bli av med något anmäl alltid till polisen och be att få en kopia av anmälan, för den kommer du att behöva när du ska försöka få ersättning av ditt försäkringsbolag hemma.

På hotellet gäller samma sak som alltid när man bor på hotell – lämna inte kvar värdesaker och lås ordentligt. Motell med rumsdörren rakt ut till parkeringsplatsen är ganska vanligt i USA. Vi har bott på ett par sådana och endast en gång har det känts lite otäckt. Vi hade kört runt länge i ösregn på Long Island för att leta hotell och klockan började närma sig tolv. Fick till slut rum på ett riktigt budgetmotell, med tonvikt på ordet budget. Dörren var inte tjockare än masonit och låg ut mot en ruffig bakgård. Ska erkännas att vi vaknade flera gånger den natten, men det gick.

Skulle du av misstag råka köra in i ett område som direkt känns osäkert – bara kör vidare till första bästa motorvägspåfart även om den inte går dit du ska. Det går alltid att komma rätt när man väl är ute i motorvägsnätet och hellre köra en liten omväg än att ligga och köra runt och se förvirrad och osäker ut.

Se till att vara ordentligt försäkrade – det finns ett par inlägg om detta på bloggen. Det kostar inget att ringa nödnumret 911 och nödtelefoner finns utplacerade med jämna mellanrum på alla större vägar.

Namnbyte

Vår "hovleverantör" av hyrbilar på alla våra resor har nyligen bytt namn. Från ebilhyra till rentalcars.com. Deras priser verkar vara lika konkurrenskraftiga som tidigare.

Paketresor

Eftersom vi inte har någon erfarenhet av resebyråer och paketresor har vi genomgående föreslagit Swansons vid förfrågningar.

Men nu fick vi ett tips av Jörgen som hade läst vår blogg. Resebyrån Solresor har också paketresor – "Western Highlights", som går till sydvästra USA till Kalifornien, Arizona, Utah och Nevada, "Från Chicago till New Orleans", som verkar ha jazz-, blues-, rock- och countrytema, samt en femdagars "New York Special".

Alla tre verkar ha bra program som täcker in det mesta, svensktalande guider och de flesta kostnader inkluderade i priset.

Broadway...

Times Square.

Mitt i smeten på Broadway

...eller "Breede weg" som den hette för flera hundra år sedan när New York snarare var Nya Amsterdam. När vi var i New York nu senast i juli månad 2011 tänkte vi kolla om Broadway också är en "Longway". Vi började köra norrut på den från Manhattan.

Egentligen börjar Broadway ända nere vid Battery Park på Manhattans sydspets, men som så många andra gator här är den enkelriktad. Man får bara köra söderut förbi Times Squre. Broadway är så gammal så den är en av de få gator som bryter det klassiska rutsystemet på ön. Den går liksom lite diagonalt och passerar Central Parks sydvästra hörn vid Columbus Circle vid 60:e gatan där de skyhöga Trump Tower står. Där i rondellen anslöt vi med hyrbilen.

Dubbelriktad trafik under tunnelbanan på stålben.

Nu skulle vi åka norrut så länge som möjligt. Uppåt 100:e gatan började det se annorlunda ut. För varje stadsdel vi passerar blir husen både äldre och långsamt lägre. Från sju åtta ner till fyra eller tre våningar, och till sist enplanshus med butiker ut mot gatan. Vi åkte parallellt med Metron. Ibland över den och ibland under när den står på sina stålben. Uppåt 180:e gatan dyker skyltar med vägnummer 9 upp, men det heter fortfarande Broadway. Vid 196:e gatan slutar dom räkna och ger tvärgatorna namn istället. Här kommer också en lång högersväng som markerar att vi håller på att lämna Manhattan.

Klassisk vägrestaurang i krom längs med Highway 9 vid Ossining.

En vanlig sandwich med fem sorters
pålägg, cole slaw, french fries.

Vi passerade över Hudson River på en gammal tåg- och bilbro. Nu ändras omgivningar snabbt. Stora grönområden med baseball-planer och välansade parker. Uppe i Yonkers, som är ett charmigt, kuperat förortsområde med möjlighet att tågpendla till stan, heter vägen både South Broadway och New Broadway. Fortfarande nummer 9 på vägskyltarna.

Fill 'er up.

Någonstan vid Ossining som ligger drygt 50 km från Downtown Manhattan stannade vi för att tanka lite Sunoco-bensin och käka lunch. Vi hittade en klassisk diner med rejält sortiment av mackor. Förundras över hur idylliskt det är med alla vita trähus i grönskan. Lite samma känsla som när vi några dagar tidigare hade närmat oss New York österifrån över Long Island. Här skiljdes våra vägar, men Highway 9 bara fortsätter norrut i det vackra Upper New York State till bland annat Hudson som logiskt nog ligger på Hudsonflodens östra strand. Ja, den fortsätter faktiskt via Albany ända upp till Plattsburgh vid kanadensiska gränsen där både staten New York och landet USA tar stopp.

Upper New York State…

Multi- och Open Jaw-biljetter

När vi reser föredrar vi nästan alltid att hålla oss inom ett relativt begränsat område och att bila mellan städerna vi vill besöka för att sen flyga hem från samma flygplats som vi landade på.

Men ibland händer det att man vill lägga upp en reserutt med inrikesflyg inom USA, till exempel om man bara har en till två veckor på sig – då är det lite förtretligt om man ska behöva använda flera dagar av sin semester på att ta sig tillbaka till ursprungsdestinationen – eller om man vill besöka olika ställen "när man ändå är där".

Rundtursbiljetter (multibiljetter) är lätta att boka och väldigt prisvärda. En enkel kontroll nyligen på en rundtur Köpenhamn till Las Vegas, vidare till Dallas och därifrån till Houston och sen tillbaka till Las Vegas innan hemresan gav ett pris på cirka 8 800 kronor jämfört med 6 600 för bara Köpenhamn – Las Vegas tur och retur, dvs du "får" Las Vegas – Dallas – Houston – Las Vegas för 2 200 kronor. Du klickar bara i "multibiljett", "flera resmål" eller vad just den sajten du är på väljer att kalla det.

Vill man inte åka tillbaka från sin ursprungsdestination är köp av enkelbiljetter är inte att tänka på - det kostar hutlösa pengar. Vad man i stället skall försöka hitta är s k Open Jaw-biljetter som är en tur- och returbiljett med returflygningen från en annan stad än den man flög in till. MrJet, Resfeber, Kilroy och BudJet är bra sajter för att boka Open Jaw.

Las Vegas på tajt budget.

Den snygga gratistidningen GO är Atlanta-baserad och finns på många amerikanska inrikesflyg. Den går även att läsa digitalt på iPad eller på datorn. Finns även på Facebook. I senaste numret hittar man bland annat tips på hur man semestrar i Las Vegas utan att ruinera sig.

Det går faktiskt att bo för elva dollar natten. På Hostel Cat är det trots detta gratis frukostpannkakor, internet och parkering. En bit upp på "strippen" nära down town. 1236 Las Vegas Boulevard South närmare bestämt. Hit kommer man med buss 108 från flygplatsen för två dollar.

Tar man sig längst ner på samma gata igen kommer man till den berömda Welcome to Fabulous Las Vegas-skylten. Här kan man mingla med andra turister och fotografera sig. Bra start på dan.

På Excalibur Hotel & Casino som ligger på 6902 Las Vegas Boulevard South strax intill har dom gratis spellektioner. The Venetian på nummer 3355 på samma gata ger dig nästan en resa till Venedig. Kanaler, Rialto-bron och gondoler samt möjligheten att äta något enkelt. Har man inte tid och lust att besöka de stora outlet-varuhusen i utkanten av stan kan en second hand butik vara ett sätt att handla billigt. The Attic på 1025 South Main Street är berömd för sitt sortiment. Sen kan det ju vara dags med lite gratis äventyr. Klockan halv fem matas lejonen inne i sina lyxburar på MGM Grand.

Har man själv blivit hungrig kan man titta in på Ellis Island Casino & Brewery och glida ner i de röda skinnsofforna och käka två kotletter med potatismos och grönsaker för $8.99. Gratis visning av bryggeriet. Framåt kvällen kan man dra sig till Freemont Street och njuta av världens största ljusshow. 500 meter lång bildskärm med 12 miljoner lampor. Föreställning varje timme. Gratis givetvis. Vill man avsluta med något lika imponerande så är Bellagios ljus/musik/vatten-show rätt unik. Lika gratis den.

Enligt tidningen GO klarar men detta på 25 dollar. Inte så dumt. Vi brukar dock kosta på oss ett bättre boende i Las Vegas. Kasinohotellen är billiga för att man förväntas spela bort lite pengar.

GO föreslår en annan lösning också. Top of the line, för 50.000 dollar per dag. Då ingår en hundra kvadratmeter stor tvåvåningssvit på Palms Hotel 40 våningar upp, en golfrunda på MGM:s gröna gräsmattor, lyxmåltider och en privat helikopterflygning till Grand Canyon.
Det är kanske att ta i.