Återseendet

Folk finåker hit för att luncha i skuggan vid bageriet.

När man reser mycket blir det ju oftast till nya platser. Till stora städer som New York, Las Vegas och Miami har vi ibland återvänt både en och flera gånger. Men till de små orterna längs vägarna har man inte alltid möjlighet att återkomma. På min första långa Amerikaresa för över trettio år sedan besökte jag bland annat Minnesota. På väg upp till Minneaoplis längs Mississippi råkade jag passera en ort som heter Stockholm. Extra kul eftersom jag bodde i Sveriges huvudstad på den tiden. Stannade till i  denna sömniga lilla håla med 95 invånare. Minns ett postkontor och någon slags kombinerad butik/bar där det satt lite folk inne.

Inte stort.

Det är först nu härom året jag hittat staden igen genom internet. Den lägger nämligen på flodens östra strand som tillhör Wisconsin. Jag har letat i kartböcker på Minnesota. Förra veckan var vi nu på väg med hyrbilen söderut mot Chicago och närmade oss platsen. Vi stannade och tankade i De Soto strax innan. Där fanns bara en bensinmack och en handfull trötta hus.
När sen den gröna Stockholm-skylten dök upp vid vägkanten och visade 66 invånare sjönk förhoppningarna rejält. Men det visade sig bero på att det bor färre vuxna röstberättigade registrerade invånare i stan. Men som sommarort har den levt upp. Vi käkade en helt fantastisk lunch i skuggan under träden utanför bageriet och shoppade T-shirts i en av prylbutikerna. Stockholm är en riktig liten pärla.

Juli 1981.

Augusti 2013.

Varm kycklingsallad med valnötter och kall gazpachosoppa.

Äkta vägkrog.