Atlanta är USAs mest prisvärda stad

Sydsvenskan skriver i dag på sina resesidor om den undersökning som bokningssajten Hotwire gjort över de tio mest prisvärda städerna i USA, dvs den stad där man får mesta möjliga för pengarna.

Etta blev Atlanta i Georgia, dit vi åker i september. Exempel på attraktioner där är CNN, World of Coca-Cola, OS-parken från 1996 och Martin Luther King Jr Center.

Övriga städer på listan är: 2) Orlando, 3) Phoenix, 4) Dallas, 5) Denver, 6) Houston, 7) Los Angeles, 8) Raleigh, 9) Chicago och 10) Miami.

Internetresor

Självklart gick det ju att flyga till Amerika på semester innan Internet fanns också. Då var det väl bara i New York som man kände igen sig redan första dagen, för man hade sett så många filmer och foton. På senare år har man dock kunnat förbereda sina resor på helt nya sett. Med gratisprogrammen Google Earth, Google Maps och MapsOnUs kan man ju besöka platser virtuellt. Inför vår första Las Vegas-tripp häromåret utforskade jag halva staden på Google Earth. Med höghusen i 3D, så jag hade mycket lätt att hitta och kände mig hemma direkt när vi hämtade ut hyrbilen och åkte runt. Samma sak i Miami med omnejd. Nu kan man ju t.om. se husfasader i gatuvyerna, så även som fotgängare har man hjälp av alla satellitbilder och kartprogram. Det är ju också ett utmärkt sett att återuppleva resan och visa sina vänner var man har varit.

För nästan trettio år sedan körde jag från Chicago till Minneapolis längs med Mississippi genom orter som jag nästan har glömt bort nu. Men när jag nyligen satt och skannade gamla diabilder kom jag på att jag bl.a. varit i Stockholm med 95 invånare och i svenskbyggdens Lindstrom och tittat på Karl Oskar och Kristina statyn. Hade för mig att bägge orterna var i Minnesota, men såg på bilden att det hette Stockholm Wisconsin.

Jag var även långt uppe i norra Minneapolis på Flekkefest i Elbow Lake, som hade mycket norskättade invånare. Det här är orter som jag knappt hittar i min stora USA-kartbok. Men tack vare Internet kan jag nu mentalt besöka orterna igen.

Mat på hög nivå

I Nordamerika finns det flera möjlighet att dinera flera hundra meter upp i luften. The Stratosphere i Las Vegas här på nattbilden från vår bröllopsmiddag är väl det nyaste tornet, men både Seattles Space Needle, och inte minst det oerhört höga CN Tower i Toronto, Canada, bjuder på svindlande utsikt till maten. CN Tower har dessutom sina glashissar på utsidan av tornet. Känns som att åka en stor syltburk rakt upp längs väggen i 30 km i timmen. Den ger mer svindelkänsla än själv restaurangbesöket. Väl på plats känner man ju inte att restaurangerna roterar. Man brukar hinna med både förrätt, varmrätt och dessert innan man kommit 360°. Det är ju mer det att varje gång man släpper sitt middagssällskap med blicken och tittar ut, har staden flyttat sig i sidled och du ser nya byggnader och vyer.

Häftigt är inget överord.

Shopping

Vi är väl båda egentligen måttligt shoppingintresserade, men det går bara inte att låta bli hur mycket man än skulle vilja. Tyvärr kan vi på grund av de ändrade bagagereglerna inte längre göra som vi tidigare gjort - ha med sig en riktigt stor resväska som packades till hälften med personliga saker och till hälften med en mindre rullväska. På det sättet fick vi utrymme för två gånger så stor packning per person tillbaka. De nya reglerna för ekonomiklassresenärer säger att man endast får ta med sig en resväska kostnadsfritt och den får dessutom maximalt väga mellan 20 och 23 kilo (beroende på bolag). Det går förstås att betala en avgift för extra väska. Den ligger på mellan 50 och 100 euro.

Outlet är givetvis ett måste på varje resa.  Premium Outlets finns över hela landet, på östkusten finns Century 21. Därutöver finns mängder av lokala outlets. Här finns många av de stora märkena/kedjorna. Prisnivåerna är relativt bra, speciellt på de amerikanska märkena. De riktiga fynden gör man dock på reorna efter jul, efter sommaren och under nationella helgdagar. Prova denna samlingssajt för att hitta outlet i hela USA.

På Manhattan, Long Island och Queens, i Washington DC och i sju andra stater företrädesvis på östra sidan av USA finns Filene's Basement med mottot "Where bargains were born". Här kan man fynda kläder från flera stora europeiska och amerikanska designers, t ex Armani, DKNY, Michael Kors, French Connection, Juicy och D&G. Lite annat sortiment än vad som finns på Premium Outlets som i stort sett har samma butiker och märken oavsett vilket center i landet du besöker.

Vill man handla till sina tonåringar prova t ex Urban Outfitters eller Forever 21. Dessa finns inte på outlet, men i city i de flesta större städer. De vanligaste modellerna av Converse kostar i snitt 399 mot 599-699 hemma i Sverige. Levi's-jeans kan man få från 250 och uppåt.

Lite annorlunda saker till hemmet finns på Sur La Table, Pottery Barn, Kitchen Collection med flera.

Förutom Converse och jeans brukar jag komma hem med sjalar i olika färger. Säljs överallt till priser mellan 5 och 10 USD, då har man verkligen råd att köpa många i olika färger och med hem som presenter. Brukar också ta ett besök hos apotekskedjan CVS som finns i alla städer. Här finns hygien- och sminkartiklar verkligen billigt. Brukar köpa artiklar från hårvårdsserien TreSommé - som ju härom året lanserats i butikerna här hemma och som är mycket billigare hos CVS.

Tyvärr verkar det som om skivmarknaden håller på att gå under även i USA - till exempel läggs alla Virgin Stores och HMV ner runt om i landet eftersom Apples iTunes är störst på att sälja musik. De två största kedjorna för skivor är numera faktiskt Best Buy och WalMart. Apple Stores dyker upp på fler och fler ställen - till glädje för alla som gillar deras produkter och för oss turister som vill använda internet (se vårt inlägg om Apple Stores från februari).

Ett besök på en WalMart brukar vi göra varje resa. Här finns allt och det är billigt. Förstås en hel del skräp men också bra märkeskläder, smink och elektronik till bra priser.

Det finns mycket native american-hantverk - välj försäljningsställen som verkligen drivs av de lokala indianstammarna för att vara säker på att det är äkta varor.

Prova också det typiska och lokala för just den landsdel du besöker - några exempel är handrullade cigarrer i Florida, lönnsirap från de norra delarna, quiltade täcken från Amish-områdena i Indiana och Ohio eller kanske vilda västern-souvenirer från de stora slätterna.

Tänk på att det oftast inte är siffran på prislappen som gäller. När du kommer till kassan läggs varuskatt till. Varierar från stat till stat men i genomsnitt ligger varuskatten på 4-8 %, något lägre på mat. Det är endast New Hampshire, Alaska och någon stat till som inte praktiserar varuskatt.

Los Angeles med mera

Åk hit och njut! Ni kommer inte att bli besvikna. LA står definitivt på vår lista för återbesök - vi hann inte se ens hälften av vad vi hade planerat!

Vår sida om Los Angeles

Tidstypiska matställen

I USA kan man ju på många ställen äta vad man vill dygnet om. Inte minst i Las Vegas finns det alltid en breakfast/brunch-buffé i närheten som erbjuder "all you can eat" för $ 9.99. Mitt på strippen vid Riviera och Circus Circus ligger fantastiska Peppermill, en restaurang som har haft öppet sedan julhelgen 1972.

Det fantastiska är att det fortfarande ser nyöppnat ut. Man ångtvättar mattorna, tar ut syntetblommorna och duschar dem, och klär om sofforna. Nästan alla andra krogar håller bara ett par år, sen river man ut och bygger nytt.
Maten här är smått fantastisk, med otroliga amerikanska sallader och rejäla köttbitar. Det serveras frukost vid lång disk och på kvällen i loungen serveras höga drinkar av damer med långa ben. Klassisk stil som i en sjuttiotalsfilm.

Ett annat restaurangfenomen är ju den amerikanska Dinern. På ett femtiotal platser på västkusten finns en kedja som heter Ruby's. Startades i början av åttiotalet, men har givetvis en utpräglad femtiotalsstil. Röda soffor, krom och glas. Servitriser med förkläden och hela kitet. Frukostar som varar en hel dag. Vi provade bland annat deras Eggs Benedict. Kan varmt rekommenderas.

Rock and Roll Hall of Fame

Benny och Frida representerade ABBA när gruppen valdes in i Rock'n Roll Hall of Fame i veckan. Galamiddagen hölls på Waldorf Astoria i New York där även RRHF annexet också fanns i ett år fram till i vintras. Vi var där i somras dagen efter att Michael Jackson dött. Stora originalanläggningen som vi besökte 1996 ligger i Cleveland Ohio och är väl värt ett eget besök. Men man är ju oftare i New York, så vi får hoppas att dom kan öppna något där igen eller möjligen i LA där ju också musikindustrin är stor.

Swanson's gillar oss

Amerikaresebyrån Swanson's i Osby har lagt till oss i sin länklista för bloggar. Det tackar vi för. Både vi och dom vill ju nå så många läsande resenärer som möjligt. Bilden här är från deras fantastiska resemässa härom helgen. Vi har aldrig sett så mycket folk inne på en resebyrå.

San Diego

Mycket närmare den mexikanska gränsen än så här kommer man inte. Tijuana är livligt med rikt nattliv och billig shopping. Vill man uppleva det verkligt mexikanska är det kanske en god idé att ta sig vidare söderut, men om man bara vill "bocka av" ytterligare ett land så är det ganska enkelt att ta sig över. För svenskar behövs inget visum, bara passet. Dessutom fyller man i ett Mexican Tourist Card vid gränsen. Däremot är det striktare kontroll på vägen tillbaka till USA så tänk på att ha pass och visumhandlingar med - vid osäkerhet kolla med mexikanska konsulatet här hemma innan ni åker från Sverige.

Vi åkte till San Diego från Los Angeles längs highway 1. Det tar lite tid men det är det värt både på grund av den vackra vägen och på grund av alla de fina badorterna - till exempel Del Mar, La Jolla och Pacific Beach - som vi passerade längs Stilla Havskusten. Surfare på alla stränder och en häftig strandkultur.
Det märks att surfandet är väldigt stort här - det är inte fråga om några glada amatörer, utan det är seriösa kaliforniska surfare i aktion. Mängder av surfbutiker, surfskolor och restauranger med surftema och varje badort har sin staty över någon stor idol från 50- eller 60-talet.

I Gaslamp Quarter hittade vi ett rum på viktorianska hotellet Horton Grand med en väldigt pratsam och charmig ägare som mer än gärna pratade motorsport, Europa och politik. Hon röstade definitivt inte på demokraterna!

Gaslamp Quarter är 16 kvarter som från 1800-talet fram till 1970-talet var väldigt nedgångna med prostitution, spel och supande. Ett beslut togs att skydda de vackra byggnaderna och 1980 utsågs kvarteren till nationalhistoriskt distrikt. Till detta område söker sig nu turisterna för att shoppa, äta och roa sig. De skyddade tidstypiska byggnaderna är storslagna viktorianska byggnader och på kvällen tänds de gamla gaslamporna. Bland byggnaderna märks Louis Bank och Yuma Building och också ett par byggnader som enligt skyltarna ägts av Wyatt Earp.

Tyvärr hade vi inte så lång tid på oss för vårt besök i San Diego - vi avslutade resan med att åka till Coronado Beach som är ett exklusivt semesterparadis strax söder om stan med Hotel del Coronado som kronan i juvelen - här har nästan alla presidenter bott någon gång och filmstjärnor från Marilyn Monroes tid och framåt. Har även varit inspelningsplats för flera filmer - till exempel är det här Jack Lemmon och Tony Curtis spelade med orkestern i filmen I hetaste laget.

The Ellis on Peachtree

Mindre än sex månader kvar tills vi åker iväg igen och en del bokningar börjar falla på plats. Till min stora glädje lyckades jag boka The Ellis on Peachtree i Atlanta, trots att det först var fullbokat. Det gäller att vara envis och hitta alternativa vägar!

NY & Las Vegas Skyview's

Bilder från ovan, publicerade i Boston Globe. Så vackert så man blir tårögd. Kolla bild 20, där åt vi vår bröllopsmiddag 2007.

Where's my car Dude?

Sista natten i San Francisco för några år sedan, tänkte vi snikparkera på gatan utanför hotellet. Natten innan hade kostat 25 dollar i ett P-hus strax intill. Vi körde ett varv runt hotellet och hittade en ledig ruta, av cirka femtio på gatan. Ut och läsa i mörkret på automaten. Jo, man betalar mellan 9-18. Det är lugnt, vi skall åka söderut efter frukost vid åtta. Vi kan stå här gratis.

På morgonen lämnade jag Vivi på hotellet med väskorna och gick för att hämta bilen. Kom runt hörnet och... helt tomt. Inte en enda bil! Hm... gick tillbaka och kollade. Jo det var den här gatan. Shit. Ja, det är bara att ringa hyrbilsfirman och berätta att PT Cruisern är stulen. Vi måste ha ut en ny hyrbil. Gick tillbaka en sista gång till gatuhörnet. Då ser jag skylten. "Tow away zone 7-9 AM". Gatan används som infartsled på morgonen. Bilen är bortforslad. Det står ett telefonnummer längst ner på skylten. Bara att gå tillbaka till hotellet och förklara för Vivi.

Fick ringa en taxi och chauffören visste precis vad det handlade om. Andra sidan stan, vid en motorvägspåfart hade polisen sin jourdomstol och uppställningsplats för bortforslade bilar. Han avrådde oss från att gå in med resväskorna för då skulle stora säkerhetspådraget gå igång. Så jag ställde mig med fyra stora resväskor vid grinden på baksidan där jag kunde se vår benvita Chrysler och gjorde allt för att inte se ut som en turist i det något ruffiga området. Vivi som är juridiskt bevandrad fick gå in stora ingången till domstolen och hamnade i säkerhetskontroll - modell flygplats - mitt bland nattens fångst av småtjuvar, pundare och fnask. Fick rätt snart gå över i en mer civiliserad kö och träffa en domare så vi kunde lösa ut "vår" bil. Upp med Amex-kortet och slanta bärgningskostnad, administrationskostnad m.m. Efter ett par timmar var i alla fall på väg söderut på Highway 1 och insåg att vi hade löst allt utan ett hårt ord till varandra. Man måste ta det lugnt och hjälpas åt när det krånglar.

När vi kom hem ett par veckor senare dök själva P-boten och lite extra kostnader från uthyrningsfirman, som hade betalat boten plus förseningsavgift, upp. Numera är vi noggrannare med att parkera rätt. Använda P-hus eller bevakade parkeringstomter. Några dollar där är billigt om man jämför med vad det kan kosta.

Hemma hos Swanson´s

Över 1000 besökare trängdes på resebyråns öppna hus i Osby idag. Nästan panik, och lätt handgemäng utbröt när alla skulle ut och in samtidigt till föreläsningarna. Mycket nyttig info, trevliga reseexperter från USA på plats, och skön livemusik. Måste klassas som succé, och att vår blogg är på rätt väg.

NASCAR

Den häftigaste av alla motorsportserier. National Association for Stock Car Auto Racing eller i vardagstal NASCAR. Historien går mer än sextio år tillbaka. Man började i Daytona Beach på Floridas Atlantkust med att köra 3 km norrut på den platta hårda stranden, upp på väg A1A som går parallellt med havet och 3 km söderut igen.

I Daytona byggdes sen den 2.5 miles långa International Speedway. Där körs i mitten av februari säsongsstarten Daytona  500 plus ett sommarrace varje år. Säsongen består nu av 36 helger på 25 olika banor över hela landet. Från Californien i väst, Florida längst söderut, och långt upp ovanför New York. Men framförallt i sydöstra USA, i Georgia, i North och South Carolina. Här hör alla stallen också hemma med sina garage, där tävlingsbilarna byggs. Huvudserien Sprint Cup går nästan alltid på söndag eftermiddag, men ofta körs det race både fredag och lördag också. Många av förarna kör i flera klasser, och tävlar därför kanske 70-80 dagar om året. Oftast minst 50 mil varje gång.

Foto: Hendrick Motorsport

På plats är det så mycket folk att tävlingarna tillhör 17 av världens 20 största sportpublik-evenemang. Upp till 400.000 besökare på plats. Drygt 100.000 är väl mer normalt. NASCAR visas dessutom på TV i mer än 100 länder. Har man en gång hört 40 st V8:or dras igång efter det klassiska "Gentlemen, start your engines" är man fast. Just nu väntar vi på biljetter till ett av höstens race i Richmond, Virginia. Som är det sista innan slutspelet "The Chase" sätter igång. Dagarna innan dess skall vi kolla in nya fantastiska NASCAR Hall of Fame som öppnar i Charlotte den 11 maj 2010. Hendrick Motorsport och Richard Childress Racing har visningar på sina garage, så det är också värt att besöka. Samt the Dale Trail i Kannapolis.

New York - inte bara Manhattan

The Big Apple kan man återvända till hur många gånger som helst, vi har varit där sammanlagt fem gånger och förhoppningsvis har vi inte varit där för sista gången.
Om det inte är första gången du besöker New York och Manhattan eller om du har gott om tid - glöm inte bort de andra stadsdelarna Queens, Staten Island, Brooklyn, Bronx och Manhattan.

Vår sida om New York

Budgetboende i New York

Hotell på Manhattan är dyrt. Vi har haft tur och hittat prisvärda lösningar, men om man behöver pressa priset ytterligare så går det. Vagabond tipsar om budgetboende på vandrarhem/hostel i den här artikeln.

Resedag hos Swanson's

På lördag 6 mars håller amerikaspecialisten Swanson's sin årliga resedag med föredrag, specialerbjudanden, underhållning, tävlingar och annat. Enligt annonsen kan man få tillfälle att träffa "reseproffs" från amerikanska turistmyndigheter och flygbolag.

Vi har aldrig varit på detta, men tänkte prova i år.

Hålls i deras lokaler på Fort Swanson i Osby.

Bila i USA

Även om bil är nödvändigt i USA är det inget nödvändigt ont, utan det är ren njutning att få sitta bakom ratten genom fantastiska landskap på breda och välskyltade vägar. När man väl är på väg i sin hyrbil så förstår man hur stort landet är så det största problemet är att inte gapa över för mycket - det som inte ser så långt ut på kartan visar sig vara 50-100 mil. En lagom dagsetapp är 30-40 mil och hellre ännu kortare om det finns mycket att se och man väljer en mindre och slingrig väg. Det finns en del bra sajter för planeringen, t ex GoogleMaps och mapquest.com.

Det är förstås inte nödvändigt att boka hyrbil hemifrån, men det kan vara gaska skönt att ha det klart. Förutom de etablerade kedjorna som Avis och Hertz, kan vi rekommendera rentalcars.com (f d ebilshyra.se) som förmedlar hyrbilar från Alamo, Dollar och Thrifty. Kanske inte fullt så flotta kontor, men kostnaden är lägre och vi har aldrig varit missnöjda. Det finns firmor som söker folk som är villiga att köra deras bilar från en del av landet till en annan. Lånet av bilen kostar inget men man får lämna en depositionsavgift och betala bensinen själv. Nackdelen är att man får ett datum när man måste vara framme med bilen, så det blir mest sträckkörning, men om man bara vill ta sig från punkt A till B - varför inte prova. Kolla sajterna driveaway.com och gonomad.com.

Det svenska körkortet funkar i USA. Det går att ordna internationellt körkort via Motormännen, men i princip är det bara en översättning av det svenska.

Att hyra en GPS (navigator) är väl en självklarhet för de flesta i dag, men om ni skulle tveka - gör inte det!  Ni behöver den. Det är inte rätt sak att spara in några kronor på. Tänk bara på att ändra stat i GPS:en när ni kör över gränserna. Väldigt ofta finns samma ortsnamn på massor av ställen över hela USA och man kan hamna riktigt fel om man inte ser upp. Förtjänas dock att nämnas att några av de allra finaste ställena har vi kommit till när vi kört fel och råkat hamna på platser som vi inte skulle hamnat på om vi inte gjort en miss i programmeringen.

Bensin är billigt, nu senast i mars 2013 strax under 4 dollar, även om amerikanerna klagar över höjda priser, och säljs i gallon (3,79 liter). I princip alla bensinstationer tillämpar förskottsbetalning. Oavsett om man betalar med kort eller kontant krävs i de flesta fall att man går in på stationen och antingen betalar i förväg för ett visst antal gallons (så det gäller att ha koll på hur mycket tanken rymmer och hyr mycket som förbrukats) eller helt enkelt lämnar sitt kort "i pant". Det är sällan våra kreditkort fungerar i pumparna för oftast skall man knappa in sitt postnummer (zip code) och det funkar inte med svenska postnummer. I princip det enda bensinbolag där våra kreditkort fungerat rakt av är Sunoco.

När man hyr bil erbjuder uthyrningsfirman olika försäkringar och självriskeliminering, t ex Personal Accident Insurance (olycksfall), Personal Effects (stöld) och Liability Insurance (tredjepartsförsäkring vid skadeståndskrav). Kostnaderna ligger mellan 5 och 40 dollar per försäkring och dag. Det kan vara lönt att prata med sitt försäkringsbolag i förväg och få rekommendationer. Ofta skiljer sig försäkringarna mellan bolag och stater och man blir lätt lite ställd när man står framför uthyrningsdisken och en oftast ganska stressad säljare börjar räkna upp vilka försäkringar de erbjuder. Vi brukar prioritera Liability Insurance, eftersom vi har skydd för stöld samt en självriskeliminering i vår hemförsäkring.

Värt att tänka på är att om föraren är under 25 så blir bilhyran rejält mycket högre!

Det kan vara stor kvalitetsskillnad på vägarna i de olika staterna, ibland kan underhållet släpa efter rejält. Interstate-vägarna motsvarar ungefär våra motorvägar och har mellan 3-7 filer i vardera riktning. US-route (highways) skyltas med vita sköldar och är något mindre. Informationsskyltar om kommande vägtullar dyker upp i god tid. Kostnaden brukar ligga på 2 till 4 dollar. Billigaste vi råkat på har varit 75 cent och dyrast var bron mellan Long Island och Staten Island där vägtullen kostade $13. Än så länge kan man fortfarande betala till en tjänsteman eller kasta i mynt i en korg, men de manuella vägtullarna är på väg att försvinna på allt fler ställen, i vissa stater är det helt automatiserat.
I stället är det ett system med "transponders" eller "bizz" som gäller. Kolla med biluthyrningsfirman på plats vad de rekommenderar - att hyra en transponder kostar bara någon dollar per dag plus förstås själva vägtullsavgiften. Lite svårt att bedöma själv om den behövs eller inte om man inte varit i området tidigare, så vi brukar helt enkelt lita på vad de säger.

Trafikreglerna skiljer sig oftast inte så mycket från de svenska, men två saker kan påpekas: 1) Kör aldrig om en skolbuss som stannat och 2) det är i de flesta delstater - om inte skyltar anger annat - tillåtet att göra högersväng i korsningen även om det är rött ljus, förutsatt givetvis att det är fritt i trafiken. Värt att tänka på är också att det i de flesta delstater är förbjudet att ha öppnade flaskor med alkoholhaltiga drycker - gäller även passagerarna. Normala hastigheten i städer är 35 mph - ofta lite lägre vid skolor, på landsväg 55 mph och på motorväg mellan 65 och 75 mph.

Kör väldigt försiktigt vid vägarbeten! Det finns nästan alltid polismän i en eller flera bilar i närheten som värnar om de som arbetar längs vägarna, både vid vanliga vägarbeten och när gräs klipps eller buskar och träd ansas. Det varnas för dubbla böter om man överskrider de nedsatta hastighetsgränserna vid vägarbeten.

På de större motorvägsinfarterna finns ofta längst till vänster en samkörningsfil (Car Pool Lane) utmärkt med en romb. Där får man köra om man är två eller fler i bilen och det är ofta lite bättre framkomlighet där.

Amerikanerna är nästan alltid mycket vänliga och försiktiga i trafiken och inte alls så hetsiga som vi europeér ofta är och tittar oförstående om någon hetskör eller tutar i onödan. Det enda stället där vi upplevt trafiken som något tuffare var nu senast i Texas.

Man har på flera ställen börjat bygga rondeller. Eller "Rotary" som dom sätter upp varningsskyltar om. GPS:en säger också så. Det här är nytt för amerikanerna och dom gillar det inte. En del rondeller är så stora att man inte ser hela och där sätter man upp extra skylting om att man inte skall svänga till vänster i ingången. Det saknas ibland filmarkeringar så att allt blir lite "ingenmansland". Vi mötte till och med cyklister som var på väg in motsols i området. Lite extra uppmärksamhet rekommenderas.