På morgonen lämnade jag Vivi på hotellet med väskorna och gick för att hämta bilen. Kom runt hörnet och... helt tomt. Inte en enda bil! Hm... gick tillbaka och kollade. Jo det var den här gatan. Shit. Ja, det är bara att ringa hyrbilsfirman och berätta att PT Cruisern är stulen. Vi måste ha ut en ny hyrbil. Gick tillbaka en sista gång till gatuhörnet. Då ser jag skylten. "Tow away zone 7-9 AM". Gatan används som infartsled på morgonen. Bilen är bortforslad. Det står ett telefonnummer längst ner på skylten. Bara att gå tillbaka till hotellet och förklara för Vivi.Fick ringa en taxi och chauffören visste precis vad det handlade om. Andra sidan stan, vid en motorvägspåfart hade polisen sin jourdomstol och uppställningsplats för bortforslade bilar. Han avrådde oss från att gå in med resväskorna för då skulle stora säkerhetspådraget gå igång. Så jag ställde mig med fyra stora resväskor vid grinden på baksidan där jag kunde se vår benvita Chrysler och gjorde allt för att inte se ut som en turist i det något ruffiga området. Vivi som är juridiskt bevandrad fick gå in stora ingången till domstolen och hamnade i säkerhetskontroll - modell flygplats - mitt bland nattens fångst av småtjuvar, pundare och fnask. Fick rätt snart gå över i en mer civiliserad kö och träffa en domare så vi kunde lösa ut "vår" bil. Upp med Amex-kortet och slanta bärgningskostnad, administrationskostnad m.m. Efter ett par timmar var i alla fall på väg söderut på Highway 1 och insåg att vi hade löst allt utan ett hårt ord till varandra. Man måste ta det lugnt och hjälpas åt när det krånglar.
När vi kom hem ett par veckor senare dök själva P-boten och lite extra kostnader från uthyrningsfirman, som hade betalat boten plus förseningsavgift, upp. Numera är vi noggrannare med att parkera rätt. Använda P-hus eller bevakade parkeringstomter. Några dollar där är billigt om man jämför med vad det kan kosta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar