4th of July in Boston

Foto: Boston Pops.

Vi firar det annalkande 2011 med att boka resa till New England! Vi har köpt flygbiljetter till Boston och köpt biljetter till Nascar-racen i Loudon, New Hampshire helgen den 16-17 juli.

Det innebär att vi för första gången kommer att vara i USA när de firar nationaldagen den 4 juli och det är något vi ser fram emot. Eftersom Boston var centrum för skapandet av USA:s självständighet lär "4th of July" vara särskilt häftigt här!

Därefter börjar vi köra söderut i sakta mak längs kusten ner till New York där vi räknar med att vara några dagar innan vi kör norrut igen till New Hampshire.

Vi gjorde en omvänd bokning den här gången, dvs vi började med att boka Nascar innan vi ens hade några flygbiljetter till USA. Sen hittade vi flyg till Boston på budjet.se för 5.885 kr/person med Iceland Air (med en mellanlandning i Reykjavik). Hittade en del ännu billigare biljetter men vi var bekväma och prioriterade dels att inte landa för sent på kvällen i Boston, dels kort väntetid på mellanlandningen. Lägger hellre till ett par hundralappar och slipper att vänta 4 timmar på någon annan flygplats för att sen inte landa i Boston förrän kl 22 på kvällen.

Frugal Traveler

Klassiska The New York Times har givetvis läsvärda resesidor. Under rubriken Frugal Traveler får man tips om prisvärda resor. Hittade den här om Charlotte med t.ex ett restaurangtips som jag kan skriva under. Skribenten gör dessutom ett lite motvilligt besök på mitt favoritmuseum Nascar Hall of Fame och blir "omvänd".

Merry Christmas

Nu firar vi jul, men siktar redan på 2011 och nya resor västerut.

Vacation Relation

Sydsvenskan skrev idag om en ny sajt för att hitta reskamrater. Vacation Relation har tydligen precis startat upp. En svensk och en amerikan har precis dragit igång projektet. Kan ju vara kul att träffa folk under semestern utan att behöva resa tillsammans.

Film med musik

Så här års kan en bra film få resfebern att blomma upp. Igår såg vi Crazy Heart, med bl.a Jeff Bridges. Fantastisk bra musik producerad av T-Bone Burnett. Den gav Oscars-statyetter för både Jeffs roll som musiker och själva musiken i filmen. De vackra vyerna från New Mexico med stora himlar och långa horisonter lockar verkligen till en resa bort från svensk kyla och slask.

Bilresor

Blue Ridge Parkway

Sydsvenskan hade i helgen en bra sammanfattning om vägtips i USA. Vi kan bara hålla med om det mesta som står där. Läs, inspireras och kör sen. Det finns inget annat land där det är så lätt och billigt att resa med bil.

Resor.nu - se upp

Det är inte helt ovanligt när man söker resor att man hittar sådana där det är mellanlandning någonstans och sedan fortsätter inte resan förrän dagen därpå. Men på resebokningssajten resor.nu hittade jag något som jag inte tidigare sett hos någon annan sajt, nämligen att de lägsta priserna i flera fall var på resor där du mellanlandar på en flygplats och sen ska åka vidare från en annan!

Resor.nu har funnits i några månader och jag har gjort en del sökningar och hittat bra priser. Användarvänlig sajt. Men eftersom jag inte bokat på riktigt, har jag bara gått så långt att jag tittat på priser och avgångstider, så jag har inte sett det här tidigare.

Till exempel vid sökning av resa till Boston var de fyra första resultaten resor där vi skulle flyga från Köpenhamn till London City Airport och sen vidare från London Heathrow till Boston. Och du hade bara 3-4 timmar på dig. För att inte tala om att priset för transporten (troligen taxi) måste läggas på det ursprungliga biljettpriset. På de flesta var en liten kursiv varning utskriven, men inte på alla!

Slutsats - fortfarande en bra bokningssajt men man bör vara medveten om detta!

Savannah och Charleston

Solnedgång på USA:s östkust

I september var vi bland annat i två städer vid Atlantkusten. Savannah och Charleston är bland de bäst bevarade från kolonialtiden och USA:s tidiga historia. Paris-tidningen Le Monde utnämnde till och med Savannah till USA:s vackraste stad.

Vår sida om Savannah och Charleston

Resesökning på Kastrups hemsida

Man ser inte skogen för alla träd heter det ju. Och det verkar stämma. Var inne på Copenhagen Airports hemsida i går för att kolla avgångsterminal för en resa till London. Har varit inne på den sidan massor av gånger. Men inte förrän nu såg jag att det finns en resesökningstjänst på förstasidan.

Provade utan några större förhoppningar med att lägga in datumen för en resa vi diskuterar att göra i juli - Boston. Redan första resultatet jag fick var några hundringar lägre än de jag tidigare hittat för den resan på våra vanliga resebokningssajter. Provade samma datum men New York i stället. Samma sak här - några hundralappar billigare. Troligen blir det liknande resultat på Arlandas och Landvetters hemsidor. Vi kommer i alla fall i fortsättningen att göra parallellsökningar på CPHs hemsida för våra resor.

Route 66 - eller åtminstone delar av den

Med legendariska Route 66 är det inte bara en fråga om att komma från punkt A till punkt B som är fallet med dagens ganska ocharmiga Interstate-vägar. The Mother Road, The Main Street of America, The Road eller som den heter i dag The National Historic Route 66 har ett skimmer över sig av att vara på väg någonstans, av tiden när varje liten stad hade sin egen lilla diner och sitt eget motell, av den amerikanska livsstilen.

Vägbygget blev klart 1926 och består av ca 4 000 km väg mellan Grants Park i Chicago och Santa Monica i Kalifornien. Den sträckte sig då över åtta stater - Illinois, Missouri, Kansas, Oklahoma, Texas, New Mexico, Arizona och Kalifornien - och över tre tidszoner. Route 66 var när den byggdes den första sammanhängande, efter den tidens förhållande bekväma, vägen över stora delar av kontinenten och fyllde ett enormt behov. Tiden hann dock så småningom ikapp och kravet på snabbare vägar gjorde att nya Interstatevägar byggdes och Route 66:s förfall började.

Som så ofta är fallet i USA beslöts dock till slut att ge Route 66 status som National Historical Road och att medel skulle samlas in för att restaurera vägen. För stora delar av Route 66 var det för sent, förfallet var för stort och vägarna är upprivna, men  vissa vägbitar finns kvar och har i några fall t o m renoverats.

En A-Ford har blivit kvar på macken

Vi har inte på långa vägar åkt hela Route 66, men - i två omgångar - en liten bit av den i Arizona och Kalifornien.

2007 var vi i Las Vegas och körde Route 66 österut från Kingman till Flagstaff. Vägen mot Flagstaff är helt ok. Förfallet är inte så kraftigt och vissa delar har blivit renoverade. Det kändes lite högtidligt och overkligt att äntligen vara på väg längs The Mother Road. Hela tiden såg vi de oändligt långa transporttågen dragna av ibland upp till fyra lok och hörde de omisskännliga tågtjuten som vi hade väckts av redan första morgonen på vårt hotell i Las Vegas. Öken överallt, skallerormar (ja, vi såg ju inga förstås) och bollar av buskar som blåste fram.

Världens största leksakståg

Varmt och torrt även i januari

Redan strax utanför Kingman höll vi på att köra förbi Hackberry General Store, men tvärnitade och vände tillbaka. Trodde knappt våra ögon. En gammal bensinstation/affär från 30-talet som öppnats upp 1993 av en 66-fantast efter flera år i slummer. Butik med fika, vykort och jukebox. Mängder av bilar utanför i varierande skick, djurskallar, varningsskyltar för "300 miles desert ahead".

En tidig Corvette som skyltdocka

Chevrolet "Unsafe at any speed" Corvair långtidsparkerad

Vi var nu på väg genom olika indianreservat - Hualapai, Hopi och Navajo. Stannade i lilla staden Valentine och åt en god lunch på en genuin diner. Inga problem med vägen och på eftermiddagen var vi framme i Williams där vi hade bestämt oss för att övernatta innan vi besökte Grand Canyon dagen därpå. Hittade ett bra – om än något överprisat – B&B där vi fick ett rum.

Dagen var inte på långa vägar slut, så vi beslöt oss för en utflykt till Flagstaff ytterligare österut. Tittade oss lite omkring och åt middag på ytterligare en kanonfin diner, men när det började mörkna begav vi oss hem. Och se det var inte så lätt! Route 66 i beckmörker var inte kul. Det blir väldigt mörkt i ökenlandskap.

Dinner in Flagstaff

Andra gången vi kört Route 66 var 2010. Även den gången utgick vi från Las Vegas där vi hade firat nyårsafton. Den här gången körde vi västerut. Vägen ut från Las Vegas var ganska slingrig och gick genom öken och det är egentligen svårt att säga var vi kom på Route 66 - plötsligt insåg vi att vi körde på 66:an och vi hade ingen aning om hur det gick till. Här var öknen ännu mer påtaglig. Vi körde ju rakt genom Mojave-öknen, bara öken, berg och kaktusar så långt ögat nådde. Det var jättevackert och mäktigt. Då och då ett litet samhälle, men inte alls så välbehållna som de vi upplevt ett par år tidigare.

Vägen var också i mycket sämre skick - vissa bitar var så trasiga att vi fick hålla 20-30 km/t och på andra avsnitt hade vägen helt sackat ihop och vi fick gå upp på Interstaten för att sen köra tillbaka till gamla vägen när den blev bättre. Timmarna gick och vi insåg att vi skulle inte ha en chans att hinna till Los Angeles, som var vårt mål, innan mörkrets inbrott, så till slut fick vi köra upp på Interstate för gott.

Framme vid Santa Monica Pier

Route 66 slutar vid Santa Monica Pier utanför Los Angeles och dit kom vi ju ändå så småningom. Vi hade bokat in ett hotell vid stranden bara två stenkast från den berömda skylten som talar om att Route 66 slutar.

Allt som allt - Route 66 i sin helhet är fortfarande en dröm. Men vi inser att vi måste ha riktigt gott om tid för en sådan resa och att den i vissa delar kan vara helt underbar, medan den i andra delar faktiskt kan vara en ganska plågsam bilfärd över dåliga vägar som inte gjorts vid på 60-70 år. Men det är ju trots allt ändå Route 66!

New York-tips

City Hall Subway. Foto: Fred Guenther

 "The Big Apple" är ju en stad man aldrig blir klar med, så att säga. Man hinner inte göra allt när man är där, och det dyker upp nya sevärdheter hela tiden. Sist vi var där där hann vi inte med att åka tunnelbana, vilket man ju bör göra. Nu är man tydligen på gång att återöppna en glömd station under City Hall. Den byggdes 1900, men stängdes 50 år senare för att det var för korta plattformar, och skulle öppnats igen för besökare för snart tio år sedan. Men vi vet ju alla vad som hände NY i september 2001.
En annan lite udda upplevelse är The High Line, en gångbro över delar av Manhattan på en gammal järnvägsförbindelse till slakterikvarteren. Tågen slutade gå för 30 år sedan, och allt stod och förföll fram till för några år sedan. Sommaren 2009 öppnade parken för allmänheten.

Plantering på gångbron. Foto: High Line

Svenskarna gärna åker till USA

Nätresebyrån Expedias undersökning om den svenska marknaden visar på tydliga trender: När vi reser utomlands vill vi göra det ordentligt, gärna till USA.

När utlandsresan bär av i juli visar bokningarna att USA är den mest populära destinationen bland Expedias skandinaviska resenärer. Svenskarna upptäcker allt fler destinationer i USA, även om New York fortfarande är störst. Både Las Vegas, Los Angeles, Miami, San Fransisco och Fort Lauderdale i Florida finns med på listan över de mest eftersökta destinationerna på Expedia.se.

- Vi ser en tendens till att folk satsar mer på sina resor - när man kanske bara gör en större resa om året vill många gärna resa längre bort och då är USA en storfavorit. Det är ett spännande och mångfacetterat resmål, och eftersom vi erbjuder både flyg, hotell och hyrbil är det enkelt att skräddarsy resan helt efter sina egna behov, säger Mikael Andersson.

Topplistorna nedan visar att destinationer i USA lockar för både sista-minuten bokningar och beach-semestrar.

Svenskarnas favoritdestinationer i juli:
1. USA
2. Italien
3. Spanien och Kanarieöarna
4. Sverige
5. Storbritannien

Topp-lista sista minuten bokningar:
1. Stockholm
2. London
3. Barcelona
4. Köpenhamn
5. Rom
6. Berlin
7. New York

Topplista på beach-destinationer i juli och augusti 2010
1. Nice
2. Miami
3. Mallorca
4. San Diego

I fotspåren av Martin Luther King Jr

Bilden lånad från memphisflyer.com

Alla städer i USA - i princip utan undantag - har en Martin Luther King Jr Boulevard eller en Dr King Avenue eller liknande. Martin Luther King Jr blev den mest ledande gestalten för de svartas kamp för integration och medborgerliga rättigheter på 50- och 60-talet. Han fick Nobels fredspris 1964 och valdes till "Man of the Year" av tidskriften Time. Han var en talare av guds nåde och han trodde på icke-våldsprincipen.

Alla vet egentligen vilken lång kamp de svarta i USA fört sedan slaveriets dagar, men det är inte förrän vi reste runt i Georgia och Tennessee som vi faktiskt insåg verkligen hur starka motsättningarna var vid den här tiden och att södern i princip "stod i lågor". En kamp som eskalerade från 1955 när Rosa Parks vägrade lämna sin plats på bussen till en vit man. Massmöten hölls och civil olydnad i Gandhis anda användes, men givetvis blev det ändå mycket våld, dödande och bränder, framför allt när polisen ingrep.

Martin Luther King Jr mördades i april 1968 i Memphis Tennessee.

Vid vår resa började vi med att besöka The King Center i Atlanta. Här ligger MLK och hans hustru Coretta begravna i den vackra marmorsakrofagen med det fina citatet "Free at last, Free at last, Thank God almighty, I am free at last".

Här finns också utställningar och filmer om historien sedan 1600-talet och framåt, om kampen på 50- och 60-talet, rörande och upprörande foton, otaliga citat från hans tal.

Bredvid ligger Ebenezer Church där MLK var pastor och före honom var hans far pastor där. Kyrkan är fortfarande aktiv och bedriver bland annat mycket välgörenhetsarbete bland Atlantas fattiga.

I Memphis besökte vi Lorraine Hotel. Här på balkongen utanför rum 306 sköts MLK av James Earl Ray. Hotellet är i dag National Civil Rights Museum. Museet är ett av de mest välgjorda och genomtänkta museer vi har besökt. Vi inledde med att se filmen "The Witness from the Balcony of Room 306" en film som handlar om tiden innan mordet, men framför allt med intervju med den i dag enda levande person som stod bredvid när det hände. Filmen har också visats på svensk TV. (Länken ovan visar bara ett 2 minutersklipp av filmen, men resten finns också på Youtube.)

Utställningen är mycket rörande och visar utan några krusiduller den grymma tiden, med gott om bilder och filmer. Det var mer än jag som grät när vi gick ut från museet.

Mitt emot har även det hus där Ray stod när han sköt förvandlats till museum, här berättas historien om mördaren, rummen och badrummet i det sjaskiga hyresrummet står kvar och man kan läsa om rättegången mot honom.

Södern är fortfarande präglat av sin historia, det märks inte bara på de museer som finns över själva händelserna, utan även i allt annat. Vare sig det är historien om Elvis, om skivstudiorna, om musiken, om maten, så kommer man alltid tillbaka till det förflutna. Det är bra att gå vidare, men det är också nödvändigt att minnas.

(foton i det här inlägget: Viveca Söderberg)

Hall of Fames

I USA är man duktig på att hylla sina hjältar. Det finns en oräknelig massa Hall of Fames. Dessutom ett antal Walk of Fames. Musik, teater, sport eller teknik kan vara grunden till dessa hyllningar. Vi har haft nöjet att besöka en del av de riktigt stora de sista åren. Rock'n Roll HoF i New York, som tyvärr redan är nerlagt, men finns kvar i Ohio. Country Music HoF i Nashville och nyöppnade NASCAR HoF i Charlotte. Alla tre inrymda i helt fantastiska anläggningar. Tusentals kvadratmeter stora byggnader med montrar fyllda med bl.a instrument, kläder, guldskivor och pokaler, affischer och fordon.

Det finns nästan alltid guidning med egna hörlurar som hjälper dig att ta till dig all information. Biosalonger, videofilmer, tv-spel och ljudanläggningar som höjer dina intryck. Det är alltid värt pengarna, men räkna alltid med att det tar minst ett par timmar att ta sig igenom museet. Jag och mina kompisar hängde sju timmar på NASCAR-museet. Av någon anledning är det ofta rätt korta öppningstider. Kanske 10-18 eller så. Så man bör vara där tidigt på dan för att inte bli stressad.
Som av en slump brukar det alltid finnas en snygg presentshop i jätteformat på slutet. Den kräver säkert en halvtimme av din tid, och en handfull dollar.
Välj en Hall of Fame till din favoritsport eller intresse och lägg in som ett heldagsnöje på din USA-resa.

Chicago

Vi har inte själva varit i Chicago på en väldig massa år, men minns "The Windy City" som en vacker och spännande stad. Sydsvenskan publicerade en trevlig guide i helgen.

781BB454-2096-5D51-95FE-B78F8A4F339F

1.02.28

Dollarkursen

Med en dollarkurs på långt under 7 kronor igen, finns det ju bara ett gott råd. Köp en flygbiljett, boka några hotellrum och ge er iväg. Det har nog inte varit så här billigt på många år. Konjunkturen är dessutom fortfarande svag i USA. Prispress överallt, och minimal inflation. Konstant SALE i massor med butiker.

781BB454-2096-5D51-95FE-B78F8A4F339F

1.02.28

Amerikansk öl

Ljusa Budwieser, Coors och Miller Light m.fl är ju inga öl som lämnar starka smakupplevelser efter sig. Men är goda att dricka iskalla i sommarvärmen. Men man skall inte förakta amerikanska bryggerier. Samuel Adams från Boston och Anchor Steam Beer från San Francisco finns ju numera på Systembolaget, så man kan prova dessa här hemma. De gör dessutom bra ifrån sig hos tidningarnas testpaneler.
På plats i USA kan man numera frossa i olika bryggeriers mästerverk. Yuengling är bara ett exempel som vi sprang på vår senaste resa. Fat Tire en annan. Save Our Shores från Abita en tredje. Numera har många krogar och pubar ett jättesortiment med både väldigt lokala och importerade öl. Vi hittade ställen som Capital Ale House med hundratals olika öl på både flaska, och på tapp. Man skall definitivt ta tillfället i akt och smaka på de lokala bryggeriernas produkter.

781BB454-2096-5D51-95FE-B78F8A4F339F

1.02.28

Nashville/Memphis

En av de mest intressanta staterna i södra USA är Tennessee med sin musiktradition. Här ligger countrystaden Nashville  med bl.a Grand Ol' Opry där den här killen jobbar som "inkastare". Bluesens och rock'n'rollens mecka med bl.a Elvis Graceland heter helt klart Memphis.

Läs vår sida om Nashville/Memphis

Vagabond

Sveriges största resemagasin släpper en USA-special. Intresset för Amerikaresor verkar inte att minska. 79:- för en samlad reseguide känns inte dyrt. Pressbyrån Here I Come!

Graceland och Sun Records i Memphis

Vi har precis kommit hem från en resa till bland annat Memphis och det främsta turistmålet där, är och förblir Elvis Presleys hem Graceland.

Som alltid när någons hem skall visas upp, speciellt när det inte är längre sedan Elvis dog att än väldigt många av oss fortfarande väl kommer ihåg händelsen, måste gränser sättas för att det skall kännas smakligt och inte alltför mycket inkräkta på det privata. Elvis efterlevande har klarat detta hyfsat bra. Jo, visst är där, inte en utan flera, souvenir-butiker och visst pumpas Elvis låtar ut över högtalarsystemet, men allt detta sker på andra sidan gatan, i ett jättestort besökscentrum som byggts upp för biljettförsäljningen, souvenir-shopping och restauranger, separerat från Graceland.
Vi valde en biljett som gav oss visning av Graceland, som hette så innan Elvis köpte det, tillträde till utställningarna av Elvis bilar och flygplan samt till ett par separata utställningar - just nu pågick en utställning om Elvis karriär i Hollywood och en om den historiska TV-sändningen av comeback-konserten 1968.

 (The Jungle Room)

Själva visningen av Graceland innebär att man bussas upp till byggnaden och går runt med ett head set med intalad guidning. Även Elvis dotter Lisa Marie talar i inspelningen om hur det var att bo på Graceland när hon var barn. Familjen har valt att inte visa ovanvåningen - som bland annat innehåller hans sovrum och den toalett där han avled - och det känns faktiskt lite skönt att de satt den gränsen. Vi såg undervåning, källarrummen, ytterligare ett par byggnader, trädgård/hästhagar, pool-område och så naturligtvis gravplatsen. Tiden har förstås stannat i huset med all lyxig 70-talsdesign och -färger. TV-rummet har tre TV-apparater för de stora kanalerna. För det hade nämligen USA:s president och då ville Elvis också ha det. Det mest berömda rummet är The Jungle Room. Som även användes till skivinspelningar. Ett litet styng av sorg kom över en när man såg bilder på Pricilla och Lisa Marie från en lycklig svunnen tid och också naturligtvis vid gravplatsen som fortfarande näst intill dagligen smyckas av fans från hela världen.

Ett besök på Sun Records var också självklart när man är i Memphis. Det var här Elvis steg in en dag till Sam Phillips och bad att få spela in en skiva. Phillips var lite tveksam till en början och det krävdes lite övertalning av den kvinnliga assistenten innan han ens ville ta sig tid att lyssna på grabben. Resten är förstås som man brukar säga historia. Elvis spelade bara in 20 låtar för Sun Records innan hans kontrakt såldes till RCA. Inte en så dålig affär som man kan tro, för köpeskillingen gjorde att Sun Records - som varit nära konkurs - kunde överleva och knyta till sig flera artister som blev riktigt stora, t ex Jerry Lee Lewis, Johnny Cash och BB King. Och - enligt guiden - Elvis fortsatte att komma till Sun Records på lediga stunder för att hänga och träffa gamla kompisar.

Delar av huset är nu butik, och museum. Lite härligt slitet, och vår guide spelar själv in Rockabilly-musik i den klassiska studion på kvällarna. Hit kommer idag både kommande stjärnor och en del etablerade storheter för att jobba på historisk mark.

I-94:an i graven

Har uppdaterat avsnittet om Säkerhetskontroll och visum. Gröna I-94 som man under ett par decennier har fyllt i under flygningen är nu avskaffad. Det är elektroniska ESTA som har ersatt denna blankett. ESTA har ju funnits i några år, men fram till nu har båda varit i kraft parallellt.

Något som vi aldrig upplevt tidigare är att vi vid ankomsten till Atlanta fick gå igenom ytterligare en säkerhetskontroll fast vi inte skulle åka vidare med inrikesflyg, utan skulle stanna i Atlanta. I princip alltså en säkerhetskontroll för att "gå ut på gatan". Kanske var det narkotikakoll men man fick inget svar på sina frågor av den jäktade personalen.

NASCAR-succén 2

 

Andra helgen på vår succéresa blev inte sämre. På väg dit fick vi bekräftat ryktet, att svenske Mattias Ekström skull göra sin ovalbanepremiär. Inte bara sin, utan som förste svensk någonsin. 

I veckan mellan tävlingarna gjorde vi en liten "roadtrip" över bl.a Charlotte med det fantastiska Hall of Fame, och tittade in på ett par olika racegarage där de bygger racebilarna. Hendrick Motorsport och Stewart- Haas. Samt en liten rundtur på Charlotte Motor Speedway som har sitt NASCAR-race nu i oktober.
Åt och drack gott på Hooters och typiska amerikanska stekhus. 

Så vi var rejält taggade och såg verkligen fram emot lördagkväll. Även här kom vi över billiga biljetter till dagen före och kollade både tidskvalet på fredagen, och "Nationwide"-racet som är en slags division 2, med lite svagare bilar men med en hel del av förarna från högsta divisionen. Eftersom det var den 11:e september, eller 9/11 som dom säger har inramningen extra patriotisk. Mycket flaggor och flygplan. Dom är stolta över sitt land.

Vi hade bra biljetter vid utgången av kurva fyra. Det är där man skall sitta, för där händer det mest,  det är där omstarterna sker efter gulflagg. 42 bilar i två rader som ursinnigt rusar fram med sina V8:or på maxvarv. Det är om inte ljuv, så i alla fall musik för öronen, ja hela kroppen faktiskt. Ett ljud som verkligen inte kan beskrivas, det skall upplevas.

Det föll sig så att min favorit, Jeff Gordon i #24 hade sin depåplats rakt framför oss. Kul att följa de hektiska stoppen på 14 sekunder. Full tank och fyra nya hjul. Här har man nytta av en liten kikare för att se detaljerna. Man kan också hyra en liten mini-TV med hörlurar för $50, för att följa alla varvtider och lyssna på radiotrafiken mellan förarna och stallet i depån.

 

Hur det gick för Mattias i bil #83? Han gjorde ett bra jobb och var inte inblandad i några olycker. Snygga omkörningar och disciplinerad körning. Bra så faktiskt. Körde upp sig drygt 10 placeringar från sin start längst bak och fick beröm av Red Bull/Toyota stallet. Nästa år kör han kanske hela serien.

Vad kostar då en sådan här tripp, undrar kanske ni. Jo, i runda tal så här: Flyg från Skandinavien till USA gick på runt 5000:-/person. Hyrbil i nio dagar från Dollar för oss fyra killar kostade 4500:- + bensin för 200 mil 1200 kronor, alltså runt 1400:-/person. Fem dygn i förbokade lite dyrare hotell som Holiday Inn Express, och fyra billigare motell som Super 8 längs med vägen: 8500 kronor, som blir cirka 2100:-/pers. Biljetter till alla fyra racedagarna gick på omkring 2500:-/person. Alltså sammanlagt runt 11000:-/person för nio oförglömliga dagar. Inte minst bevisade det, att det är lätt att göra. Allt viktigt bokar man på internet hemifrån. Äta och dricka skall man göra givetvis, men det är billigare där än här hemma med en dollarkurs på drygt sju kronor.